Malta resan 2012

2012 reste hela familjen samt min mamma till Malta. Mariella var väldigt engagerad och hjälpsamt då vi diskuterade vart vi skulle bo. Vi ville bo på ett mindre ställe där det inte alls var turistigt utan en genuin maltesisk by, samt att där var nära till vattnet. På Gozo hade vi absolut hittat detta men det gick bort enligt Mariella, eftersom det blev svårare för oss att ses smidigt då. Så hon hjälpte oss att hyra en lägenhet i Marsaxlokk via en bekant till henne.

Marsaxlokk är en liten fiskeby i södra Malta, där är en (fisk)marknad på söndagarna och de har som så gott som alla andra städer och byar festivaler annars går livet sin gilla gång i denna lilla mysiga by. De som bor där är genuint vänliga och hjälpsamma och vi trivdes jättebra.

2012-08-05 07.37.32

Från marknaden.

Lägenheten vi hyrde hade två sovrum, kök och vardagsrum kombinerat samt två balkonger. Det ena sovrummet hade AC och det var guld värt eftersom vi prickade in Maltas varmaste period. Temperaturen var uppe på över 40 som mest och vi såg ett endaste moln glida förbi på de 11 dagarna vi var där! Vi hade dessutom en bra och lite pinsam service som tydligen ingick i hyran, de kom och diskade till oss, kastade soporna, renbäddade, bytte handdukar, sopade av golvet samt ställde våra skor i storleksordning i hallen;)

Dessutom var där takterass där det fanns tvättstuga så vi kunde tvätta, hänga upp kläder ifrån stranden där osv.

2012-08-04 13.37.46 2012-08-04 13.37.06

Här är utsikten ifrån takterassen.

Vi blev hämtade och lämnade på flygplatsen och då vi blev körda till lägenheten tog han en extra runda o visade oss det viktigaste i byn, lite affärer och stranden. Dessutom hade han handlat lite till oss till; bröd, juice, lite olika pålägg samt massor av vatten. Så vi var verkligen i goda händer där!

Att komma ut från flygplanet och möta den maltesiska värmen var som att gå in i en ångbastu. Vi möttes av en vägg av fuktig värme och jag kippade efter luft. Det tog bara något dygn sedan var det mest skönt att leva i värmen.

Dagen efter vi landat träffade jag Mariella för första gången samt hennes döttrar, Gabrielle och Yasmine. Brian, hennes man, hade en infektion i sitt ben och fick stanna hemma tyvärr. (men han blev bättre och efter några dagar träffade vi även honom).

Mariella och hennes familj träffade vi mycket under dagarna vi var på Malta och på Gozo. De guidade oss till några mer vanliga utflyktsmål samt till några mer ovanliga. Bland annat var vi i Valetta, Mosta och på en underbar men extremt varmt heldags utflykt på Gozo.

2012-08-08 11.01.25 2012-08-08 11.52.58

Här är foton ifrån Gozo, även om utsikten var fin så var riktigt jobbigt att ta sig uppför trapporna. Det var skugga, glass och vatten som var den enda jag var intresserad av just då!

Vi var även runt på egen hand, åkte guidad tur med buss samt med de lokala bussarna, samt badade och åt gott. Att alla kan engelska gör det väldigt smidigt att ta sig runt, men att bussarna INTE följer tidtabellen gör det ändå lite jobbigt emellanåt. Vi blev ståendes mer än en gång och fick vänta länge på att bussen skulle dyka upp. Så ett tips – ha alltid en vattenflaska med dig och tålamod.

Här är lite mer bilder ifrån Marsaxlokk:

2012-08-03 18.32.30 2012-08-03 19.26.10

Här har vi varit på Malta i några dagar, det syns på min solbränna.

2012-07-31 20.10.45 2012-07-31 20.10.00 2012-07-31 16.03.43 2012-08-02 12.43.24

Detta var absolut något av det jag njöt mest av, familjen tillsammans och ljummet vatten att simma i. Jag älskar verkligen att simma – inte bara doppa mig – utan simma ut långt och bara vara. Men för att njuta i Medelhavet behöver jag simglasögon, det svider rejält annars. Antar att det är något man kan vänja sig vid för jag såg inga av de maltesiska barnen eller vuxna för den delen ha simglasögon på sig.

Vill du veta mer om vår resa eller Marsaxlokk så passa på och fråga här.

Källor:

http://www.malta.com/en/about-malta/city-village/marsaxlokk

Bakgrund

Malta som land har jag haft kännedom om sedan jag gick på mellanstadiet. Jag fick då en brevvän från detta lilla landet, en flicka som heter Mariella. Vi skrev flitigt till varandra, sände vykort och foton och följdes åt genom livet. Jag träffade min man, fick barn, gifte mig och fick två barn till. Hon gjorde det i den ordningen man ska göra som väluppfostrad katolsk kvinna, gifte sig och fick sina barn (två flickor).

Från brev blev det sedan mail och senare Facebook och till sist i verkligheten.

Vi var bjudna på hennes bröllop men då var jag gravid så det gick tyvärr inte. Så det tog ända till 2012 tills vi sågs öga mot öga, det var häftigt även om jag kände mig som en jätte bredvid lilla späda maltesiska Mariella.

Här är Mariella med sin fina familj.

2012-08-10 13.51.46 På fotot saknas fotografen, min man, dags för hemresa.

 

2012-08-04 20.44.07 Här är vi hemma hos Mariella och Brian.

Till mitt försvar får jag säga att jag svankar för att inte känna mig fullt så lång, det gör att det putar lite extra här o där istället:(

2012 var det hela min familj som reste till Malta samt min mamma. Vi var där i knappt två veckor och jag och min man trivdes verkligen, ja så bra att vi kände att – här vill vi bo. Så väl hemma kollade vi upp lite och upptäckte att det skulle kunna vara praktiskt möjligt. Så min man reste till Malta en gång till för att skaffa kontakter och kolla upp lite mer av landet. Väl hemma sökte han jobb på Malta, fick några stycken och av olika anledningar föll några bort (lönen, tryggheten) men ett verkade vara väldigt bra.

Han fick jobbet, datum då han skulle börja bestämdes och vi planerade för fullt hemma. Kollade på mäklarsidor, kollade upp skolor, bussförbindelser, för och nackdelar med olika byar, kontakter med svenskar på Malta som man fick tips av. Packade ner det mesta så att jag inte skulle stå själv med allt. Sålde lite möbler, mäklare värderade huset, fotograf tog kort och jag dammsög till och med trädgårdsplattorna från löv innan! Kristian, min man, sa upp sig från sitt jobb, flyg bokades och hotell i två v så han kunde leta boende till oss alla utan alltför mycket stress. Helgen innan var vi runt hos släkten för att säga farväl och samma dag som han slutade på sitt jobb hade några vänner samlats för att äta gott o fira för att vi skulle ta steget, steget så många pratar om men som vi skulle ta!

Men…samma dag som han slutade så ringde han till sitt nya jobb, o då hade de gett jobbet till någon annan! Mellanchefen som anställt honom hade fått höra av sin chef att han tackat nej o så hade chefen anställt någon annan. Något fulspel, maktspel dem emellan där han hamnade i kläm, rejält!

Luften gick ur min man och han åkte inte ner såsom jag försökte peppa honom att göra, han kunde åka på vinst o förlust allt var ju betalt förutom returbiljetten och han hade inget jobb som väntade hemma….Men han valde tryggheten hemma med oss och det förstår jag så väl, tid att slicka sina sår. Jobbet i Sverige kunde han inte få tillbaka på några månader men som tur var fick han jobb efter bara en v på ett annat ställe och där är han kvar.

Kartongerna har fått stå ouppackade för jag har inte velat packa upp dem, det har känts väldigt jobbigt att ha dem ståendes i källaren. Vintern har varit jobbig, lång och mörk och jag har hela tiden haft känslan – vad gör jag här! Det har känts så fel att vara i Sverige i mörkret och kylan. Även om nu Malta hade en av de kallaste vintrarna på länge, det till och med snöade där!

Detta är barnens kartonger då jag höll på att packa deras minnessaker. Pågarna har två var men tösen, ja hon är lite mer nostalgisk så där är nog 5 lådor som är hennes;)

Presentation

Hej

Här tänker jag skriva om mina planer, förhoppningar, farhågor och strävan om att flytta till Malta.

Några av tankarna med bloggen är att här kommer jag lägger ut planer, tips och fakta om hur vi planerar flytten men även tankar om hur livet efter flytten kan bli. Förhoppningsvis kan denna bloggen vara intressant för dig som har liknande funderingar, eller som är genuint intresserad av hur våra planer går.

Omväxlande skriver jag vi och omväxlande jag, det är JAG som kommer att skriva här, men det är VI som kommer att flytta.

JAG är en kvinna född – 70 som lever med min familj i en mysig by i södra Sverige, Kivik. Mitt namn är Gabriella och här kommer en lite närmare presentation av mig:

Namn: Gabriella Persson

Född : November – 70

Växt upp: I Simrishamn, har alltså bara rört på mig 2 mil o det norrut!

Utbildning: Undersköterska, vårdare, skötare. Dessutom läst specialpedagogik inriktning autism på högskolan och en del mindre kurser som jag har haft nytta av då jag jobbat med personer med diagnos inom autismspektrat.

Intressen:Vara med nära och kära antingen vi fikar, är ute och promenerar, tränar eller helt enkelt sitter och har det gott ihop. Att träna rallylydnad med Simba, vår hund. Sitta vid datorn eller tv´n med en god kopp te eller två. Tja uppskattar det enkla men ack så svåra att ta sig tid till ibland.

Älskar: Värme, simma i varmt vatten, min familj, mat och mjukglass, att hitta en bra bokserie – gärna fantasy eller historiska romaner,hundar och mycket mycket mer. Fortsättning följer under bloggens gång;)

Ogillar: Att bli skrämd, frysa, paddor och råttor, svek och falska människor givetvis samt mycket mer. Kommer att dyka upp mer under bloggens gång, absolut.

Familj; Min man och våra tre barn – två pojkar och en flicka. VI som ska flytta är mannen min och jag och antagligen båda våra pojkar. Flickan ska inte med, hon stannar i Sverige där hon studerar samt har sin pojkvän. Vår äldsta son har sökt in till högskolan nu i höst men kom inte in direkt utan står som reserv så därför är det oklart vad han kommer att göra. Vår yngste son har inget val, han ska med oss! I nuläget har vi en hund, en stor snäll enuk men han kommer inte att följa med oss. Tyvärr börjar han bli gammal och skruttig och ska snart få somna in. Ett tufft beslut som jag inte är redo att ta riktigt än men som jag börjat bearbeta.

Min personlighet: blir oftast beskriven som lugn, och det tror jag att jag utstrålar – lugn och trygg, samtidigt är jag lite spretig – följer mitt hjärta och går ibland min egen väg, jag är även engagerad, empatisk och spontan.

Vad mer vill du veta? bara fråga så berättar jag gärna mer, känner du mig redan och vill tillägga något – passa på gör det här!

Här är jag:

Fotot är taget i Kivik, på piren.