Att lämna ett barn

Våra planer om att flytta är fortfarande aktuella och hålls levande av mannen min och mig. Vi läser på, ser på filmklipp, diskuterar och tänker oss bort. Samtidigt går livet vidare och vi har en vardag som ska fungera – jobb att sköta, barn som ska ha sitt och ett hem att vårda. Inte alltid så lätt att räcka till och att inte kunna planera sin framtid tar kraft. Men vi har själva valt det, att lyssna på våra hjärtan och inte stagnera och vara nöjda med vad vi har. Då tillfället kommer tar vi det men fram tills dess går livet sin gilla gång.

Det känns lite extra tungt nu, jag hade en förhoppning om att vi skulle vara på plats vid denna årstiden. Att det skulle vara en möjlighet för oss att söka oss till Malta under hösten. Trodde att pågarna inte skulle trivas så bra i sina nya skolor så att det skulle vara ett bra tillfälle för oss att rycka upp dem. Men så blev det inte alls, Harald trivs väldigt bra på Högskolan både med utbildningen han går och med sina klasskamrater. Givetvis gläds jag för det, men jag trodde ärligt talat att han inte skulle trivas med utbildningen. Den lille har precis börjat på högstadie skolan och åker därmed buss till närmsta stad. Där har han fått nya vänner och allt verkar fungera  – bra lärare, goa klasskamrater, vettigt schema osv.

Jag har ett rum i källaren fullt med nerpackade kartonger, de flesta står kvar sedan det var väldigt aktuellt med våran flytt. I våras var jag tvungen att gå igenom dem för att packa upp mina sommarkläder. Det var väldigt jobbigt, det kändes som drömmen gick i kras återigen. Allt var nerpackat med tanke på att packas upp på Malta och att stå i källaren och gå igenom låda efter låda var tungt, väldigt tungt. Jag packade upp mina tunnare kläder, lite annat som jag börjat sakna i vardagen samt kategoriserade allihop. Det mesta av höst och vinterkläderna samt julsakerna lät jag vara kvar. Med facit i hand – dumt nog. För nu är det dags att gå igenom lådorna igen.

Mitt tredje barn då tänker du kanske? Absolut finns hon också i mina tankar, min älskade tös. Då vi började prata om att vi ville flytta så var tanken att vi skulle göra det tillsammans hela familjen. När hon absolut inte ville var tanken på att flytta utan henne omöjlig. Att lämna ett barn bakom sig, så gör man bara inte! Vi pratade om olika möjligheter, att hon kunde följa med med en kompis, att jag stannade med henne något år, att hon bodde hos farmor o farfar, hos mormor och morfar, själv i lägenhet, hos en väninna till mig osv.

Det var många jobbiga tankar och samtal,både med henne, med min man och med mig själv. Matilda själv tyckte och tycker att vi ska flytta, hon förstår att vi längtar till Malta inte bort från henne. Vi kom fram till att hon skulle bo hos farmor och farfar ett tag och att vi sedan skulle fixa en lägenhet till henne som vi stod för. Så att vi hade en bas i Sverige.

Matilda blir 18 om någon månad, själv flyttade jag hemifrån då jag var 17 så jag kan identifiera mig med hennes längtan efter att stå på egna ben. Ibland tror jag hon tycker det är synd att vi inte är iväg, så hon kan sköta sig själv. Ha det på sitt sätt, laga sin mat, slippa oss vuxna, sina syskon och våra djur. Snart kommer hennes tid oavsett vart vi föräldrar kommer att bo. Hon vill vidare i livet, studera och söka sig till en stad, en större stad. Det kommer hon att klara galant, hon är redo att flyga från boet. Hade så gärna behållit henne hemma under mina vingar men hon måste gå sin väg och jag min.

Hade gärna stoppat tiden, här är de inte så stora mina älskade älskade barn <3.

Tror och hoppas snart det blir nästa ”lucka”, Harald börjar planera att flytta hemifrån och även om Arve trivs är det inte så att allt är helt perfekt för honom. Han pratar positivt om Malta och ser både för och nackdelar med en flytt, så jag tror han enkelt hade gillat läget och anpassat sig om vi sagt att nu ska vi flytta. Mina förhoppningar är att vi kan börja söka oss till Malta i början på nästa år och sedan ta det stegvis, en av oss flyttar ner och den andra stannar kvar tills bitarna faller på plats här.

Låta Arve gå ut 7án, tömma huset, sälja huset, ordna det för Matilda osv.

Håll tummarna för oss alla:)

Gabriella Persson

Kvinna, mamma, hustru, matte och kollega. Här skriver jag om hur vår planering inför flytten till Malta går samt lite glimtar ifrån vardagslivet. Mitt vardagsliv delar jag med min man, våra tre barn, hund och katter.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *