Att ta steget

Jag blev väldigt glad och smickrad häromdagen. Fick positiv feedback på bloggen och det gjorde min dag. Så tack <3

Malta kom närmare och vi fick sätta oss och ta ett rejält snack här hemma. Hur vår väg fram till flytten ska vara, kan någon av oss ta steget redan nu och hur ska vi eg göra med allt det praktiska?

Jag har alltid tänkt att min man skulle vara den som flyttade ner först och är den som ska vara kvar och ta hand om det praktiska här hemma. Men så behöver det inte alls vara, vi kan även vända på det. Där är för och nackdelar oavsett vilken av oss som gör vad och olika påfrestningar och utmaningar också.

Men att någon av oss tar steget redan nu fungerar inte, jag har funderat hit och dit och har haft och har tankar som verkligen spretat. Tanken om att vi läger ner alltihop och är nöjda med vi har och stannar har dock inte kommit upp. Givetvis ska vi till Malta men vi måste ta vårt ansvar som föräldrar och som vuxna, förhoppningsvis kloka personer. Harald vill flytta till nästa termin han vill inte ta studielån redan utan vill ha denna terminen hemma. Arve är inte alls förberedd och vi har inte diskuterat det praktiska med hans skolgång på Malta. Sofia distans eller Maltesisk primary school och om så privat eller statlig?Matilda behöver tid att känna in och tänka till vad hon vill och klarar av. Så……Till hösten är vi betydligt bättre rustade och förberedda, då är vi redo. Absolut.

Jag är redo nu, hade det bara varit jag så hade jag sökt mig till Malta nu och för länge sedan, men så är inte fallet. Har valt att skaffa barn och ta ansvar för dem och det är inget val jag någonsin ångrar, med föräldraskapet kommer förpliktelser. Att sätta andra framför sig själv och vara nöjd med det.

Att vi sedan kommer att rycka upp Arve, flytta ifrån våra äldre barn och släkt och vänner är tillräckligt hjärtslitande och utmanande. Men jag tror att framtiden på Malta har minst lika mycket att erbjuda Arve som livet i Sverige och de äldre barnen är flygfärdiga. De har inga förpliktelser mot oss och våra förpliktelser mot dem finns kvar men i annan form. Att vara närvarande, stöttande och kärleksfull behöver inte betyda att vi har en fysisk närhet längre.

Givetvis ska vi ändå ses ofta och jag tänker mig att då vi ses blir det innerligare än det blir om man har varandra runt hörnet. Vi vill ha massor av besök!

Så snart är vi redo allihop men några månader kvar att renovera, packa, planera och förbereda.

Tyvärr.

För hur kan man säga nej till detta här <3:

2012-07-31 20.10.00 2012-08-02 12.43.24

 

Fotona är tagna i Marsaxlokk.

Gabriella Persson

Kvinna, mamma, hustru, matte och kollega. Här skriver jag om hur vår planering inför flytten till Malta går samt lite glimtar ifrån vardagslivet. Mitt vardagsliv delar jag med min man, våra tre barn, hund och katter.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *