God jul på er

Idag är det julafton, dagen julen firas i Sverige. Många andra länder firar imorgon istället, juldagen och för mig blir det också så. Ska nämligen strax köra och jobba! har 12 – 7 framför mig, ett rejält arbetspass, dock inte lika jobbigt som det ser ut. Jag har jour i natt och det innebär att jag sover på jobbet efter att den vakna natten och jag är klara med att få de boende gott i säng. Lite julkänsla blir det idag, det blir julmys på jobbet, julmat, tomte, KalleAnka – så för att jobba är det jättebra!

Resten av familjen ska till mina svärföräldrar idag och fira jul och imorgon ska vi till mina föräldrar. Barnen fick sina paket ifrån oss nu i fm för ikväll ska de ha julklappsleken och deras paket ska då inte ingå i det! Vi hade köpt få men dyrare saker, de är så stora nu så de vill inte ha en massa paket utan uppskattar hellre nåt rejält.

Harald har börjat få saker till han ska flytta, det var med blandade känslor jag köpte en kapselmaskin till honom. Men han är 20 nu och planerar att ställa sig i kö under våren till att få en lägenhet i staden där han studerar. Livets gång och så det ska vara att barnen växer upp och flyttar, men han kommer att bli först ut och jag har alltid haft svårt då barnen tar rejäla steg mot självständighet. Sluta amma, då de börjat hos dagmamma, börjat skolan, slutat på fritids, skaffat sig partners och nu börjar det bli dags för det allra största steget – lämna nästet.

Att jag samtidigt planerar för att flytta permanent till Malta och inte ens ha de två äldsta med mig rimmar kanske konstigt i någons öron. Men jag upplever det inte så, för då de flyttat ut och visat att de klarat det så är de redo att stå på egna ben. Visst kommer jag att hålla dem både nära och kära men inte kring benen på mig. Vi ska se ses ofta och pratas vid väldigt ofta OM jag får bestämma, men det får jag inte utan det ska vara på bådas villkor. Men jag är övertygad om att vi kommer att ha en bra och nära relation livet ut, jag har fina barn som jag är väldigt stolt över<3.

Att de två äldsta ska finnas fysiskt i min närhet är inte alls så viktigt som att vi står varandra känslomässigt nära, att de vet att jag finns där oavsett vad de ställt till med. De ska pröva sina vingar och känna sig fria att flytta varthän de vill och jag vet att de unnar mig och gubben det samma. Arve, ja han får minsann hänga med oss i många år till. 13 år är man ibland stor och ibland liten men han har flera år kvar innan han får pröva sina vingar. Ska bli spännande att se honom utvecklas, han är den av barnen som inte håller fast vid sina planer och mål. Han ändrar sig, tycker och tänker annorlunda och det är svårt att se vad det ska bli av honom som ung vuxen. Vilken personlighet han kommer att ha, vilka värderingar och mål – ja vad han vill med sitt liv.

Harald är saklig, klok och lugn. Matilda är rastlös, sprallig, praktisk och en känslomänniska. Arve är mitt emellan och ibland lite mer åt ena hållet och ibland åt andra och ibland allt av det på samma gång. Då de var yngre brukade jag förklara för dem att Harald tänker med hjärnan, Matilda med hjärtat och Arve med kroppen. Ungefär så är det fortfarande – det är så de tar in och bearbetar information, så deras kroppsspråk ser ut också.

Jag då? jo jag är en känslomänniska, har ett dåligt pokerface och gillat att ha det gott omkring mig. Uppskattar väldigt mycket då man är omtänksam till varandra, behöver inte vara något puttenuttande utan små enkla gester som visar att man bryr sig. Köper med sig bullar, sätter på tevatten då man vet att jag kommer, ser att jag är nyklippt – ja att man bjuder till lite. Behöver då inga ballonger och parader utan det där lilla i vardagen är guld värd, både hemma, på jobbet och då jag träffar släkt och vänner. Gillar att det är raka rör, ordning och reda och att alla tar sitt ansvar. Även om jag gillar ganska flummig musik (får jag höra, vet inte om jag håller med precis) så är jag långt ifrån en flummig person. Får ofta höra att jag är lugn och det stämmer säkert bra. Stressar jag upp mig syns det nog inte utan jag ger ett lugnt intryck, lugn, saklig och schysst. Pojkflicka i grund och botten som växt upp och slipats till.

Säkert kan de som känner mig väl berätta så mycket mer och bättre, passa på!

Hur skulle du beskriva mig?

I morse var inte Arve större än att han ville leta julklappar, något de har gjort alla julaftonsmorgnar sedan de kunnat gå. Man får då en lapp och sedan tar den en vidare till nästa o så nästa o så till sist så ligger paketen där:) Jag gjorde den väldigt enkel i år, blev överraskad och skrev bara dessa få lapparna men han och Matilda letade glatt. Harald höll sig utanför och nöjde sig med paketen…..

2015-12-24 12.37.32

GOD JUL

 

Gabriella Persson

Kvinna, mamma, hustru, matte och kollega. Här skriver jag om hur vår planering inför flytten till Malta går samt lite glimtar ifrån vardagslivet. Mitt vardagsliv delar jag med min man, våra tre barn, hund och katter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *