Kalkara <3 och vägen dit

16 Maj återsåg jag äntligen Kalkara. Här finner jag ro och det är verkligen en av mina absoluta favoritplatser på Malta.

Det går inte så många bussar dit men man kan ta sig till Birgu och hoppa av nära Kalkara, gå nedanför backen genom vad jag antar är den gamla stadsmuren och man är framme vid hamnen och kyrkan.

Vi tog en betydligt längre väg än så, vi hoppade av i Bormla. Bormla är en av The Three Cities, övriga är Isla och Birgu. Jag har tidigare varit i Birgu men Isla och Bormla var nya trevliga bekantskaper.

I alla städerna får jag en känsla av att tiden stått still och där är massor av gamla vackra byggnader, det i kombination med Medelhavet precis vid knuten är ljuvligt. Mindre ljuvligt är alla backar och trappor, här är det till att knata och träna vadmusklerna som gäller!

Vi strosade, tog en fika, fotograferade och tog det så lugnt då vi gick från stad till stad. I Kalkara gick vi förbi där vi bodde sist, tog samma väg till stranden och satte oss där och njöt tills det började regna. Bara duggregn som tur var, vädret är lite opålitligt och väldigt omväxlande. Solsken, mulet och regn omvartannat, det är ett perfekt utflyktsväder och bra för solbrännan. Jag blir brun men inte bränd i detta vädret och har lagt ner att smörja in mig, det behövs inte mer.

Vi tog vägen om Valletta både dit och tillbaka, hade säkert kunnat byta i Paula till exempel men där var tillfälliga busslinjer pga vägarbete så vi tog det säkra alternativet. Man måste absolut inte till Valletta för att byta buss utan det finns massor av möjligheter men där finns skugga samt vätska och fika att köpa om man blir strandad.

Väl tillbaka käkade vi ute fast inne:) jag frös och de bar in ett bord inomhus till oss. Så där satt vi med kocken jämte oss,) maten var sådär men jag blev åtm mätt, proppmätt. Ingen vanlig känsla här, jag är ofta hungrig och lite kinkig…

Att vara i Kalkara väckte många minnen och känslor. Då vi bodde här 2016 hade jag en annan tilltro och planer om att vi skulle komma vidare snabbare och att jag hade börjat fundera på att ta steget och hitta ett annat jobb.

Men väl hemma tog jag steget snabbt och hann knappt med mig själv då tärningen väl var kastad. Planerna fick stanna upp lite, inte backa men ligga på is och jag fick tänka till om vad jag vill, kan och orkar göra. Jag orkade  visade det sig och med massor av jävlar anamma tog jag mig hit där jag är idag. Där jag trivs väldigt bra!

Det har varit ett alldeles för långt pausande och myrsteg på vår väg mot Malta men vi är på rätt håll och jag känner mig full av tillförsikt och handlingskraft. Står på stadiga ben och vet vad jag vill och vad jag går och står för.

Livet är till för att levas, att skapa trivsel för sig själv och de jag valt att ha nära mig. Jag har lätt för att bli lycklig, de små gesterna är de som betyder allra mest för mig. Jag är inte mycket för storslagna gester, det känns mest som en show man vill visa upp – en falsk fasad som ska kompensera – nej att någon har satt på te vattnet, frågar hur något varit som jag berättat att jag ska göra, ser om jag behöver en kram eller två, erbjuder hjälp och stöttning, vet vad jag tycker om att äta/dricka och inte. Ja det lilla som gör att jag känner att personen ser MIG just MIG och att JAG är någon de bryr sig om. Jag kan finna lycka alldeles själv också, att vara i trädgården i solstolen och lyssna på en ljudbok, ute  i skogen, simmandes i varmt vatten. Då kommer lyckokänslan strömmandes från topp till tå.

Foton från The Three Cities och Kalkara kommer här:

The Three Cities kommer här nedan, vi började i Bormla och gick sedan till Isla och sist Birgu men deras gränser är inte helt klara för mig så jag vågar mig inte på att säga vart exakt fotona är ifrån.

Gabriella Perssons foto.

Gabriella Perssons foto.

Gabriella Perssons foto.

Gabriella Perssons foto.

Gabriella Perssons foto.

Gabriella Perssons foto.

Gabriella Perssons foto.

Gabriella Perssons foto.

Gabriella Perssons foto.

Gabriella Perssons foto.

Gabriella Perssons foto.

<3 jag gillar gränder <3

Gabriella Perssons foto.

Gabriella Perssons foto.

Min man har våra barns namnteckningar kring halsen där står alltså Harald, Matilda och Arve och är inte någon gammal synd;) Mitt namn har han på vaden så han blir inte av med mig heller! Själv har jag inga tatueringar alls.

Gabriella Perssons foto.

Gabriella Perssons foto.

Nu vet jag vart vi är:) på väg till Kalkara <3. Uppför denna backen och till höger ligger busshållplatsen som tar en hit om man hoppar av i Birgu. Annars reser man nerför denna backen med bussen och är framme vid hamnen och kyrkan. Där finns även en lekplats och så fritt Wifi som det ofta finns vid lekplatser.

Gabriella Perssons foto.

Här ser ni hamnen. Underbart att mötas av denna syn:)

Gabriella Perssons foto.

På andra sidan ser man Valletta.

Gabriella Perssons foto.

Gabriella Perssons foto.

På väg till stranden, Rinella Bay.

Gabriella Perssons foto.

Framme <3

Gabriella Perssons foto.

Gabriella Perssons foto.

Gabriella Perssons foto.

Gabriella Perssons foto.

Gabriella Perssons foto.

Här trivs jag och tankarna och tårarna flödade då jag satt här och bara var.

 

 

Gabriella Persson

Kvinna, mamma, hustru, matte och kollega. Här skriver jag om hur vår planering inför flytten till Malta går samt lite glimtar ifrån vardagslivet. Mitt vardagsliv delar jag med min man, våra tre barn, hund och katter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *