4 år sedan

Denna kom upp i mitt flöde på Facebook idag som ett minne att dela

4 år sedan <3

4 år sedan, det känns som ett tid i annat liv men känslorna slår emot mig då jag såg fotona

Vet ni vad det är?

Det är foton från då jag fixade här hemma då mäklaren skulle komma och värdera huset och jag fixade till plattorna vid trappan. Sopade först men alla löv bara blåste tillbaka så jag tog fram grovdammsugaren istället.

Minns hur jag fejade och hur nervöst och spännande det var då mäklaren gick igenom huset och frågade, kommenterade och värderade och hur jag hoppade av glädje då hon gott över att allt gått så bra.

Vi bokade tid för då fotografering och planerade när huset skulle läggas ut till försäljning, förberedde för försäljning med gubbens uppgifter eftersom han inte skulle finnas på plats. Han skulle ju vara på Malta.

Någon v senare gick alla planerna i kras, fotografen hann inte få redan på det utan kom hit klämkäck och redo och jag fick berätta för honom att allt var inställt. Mäklaren var schysst och ställde in allt kostnadsfritt och vi ska anlita henne nästa gång, absolut! Över 100 nedpackade kartonger, många frågor från alla omkring samt från nyfikna nästan okända personer. Alla känslor som studsade omkring och samtidigt jobba och hålla vardagen flytande och stötta. Det är inget jag hoppas uppleva igen. Våra nuvarande planer är tryggare och ger förhoppningsvis oss en bra vardag och lite guldkant både här och där.

Usch så ledsen jag blir av bara dessa två fotona, tårarna kommer.

Men i nuläget hade jag inte velat flytta till Malta på heltid, inte ha mina barn här och vardagen där. Dessutom trivs jag så mycket bättre på jobbet än vad jag gjorde då. Har en bättre vardag nu som ger mig det mesta jag behöver.

 

2 år sedan och idag

Idag kom ett foto upp på Facebook med ett foto som minne för denna dagen för 2 år sedan. Foton var på min familj då vi är hemma hos mina föräldrar. Vi står ganska töntigt uppställda i deras blommande trädgård.

Det var ett foto som väckte minnen och tankar. Vi var hos mina föräldrar och hade en avskedsmiddag, någon dag senare skulle Kristian flyga till Malta och börja jobba där. Ni som inte läst om hur det gick får en snabb repris här:

Kristian skulle börja jobba på Måndagen, enkel flygbiljett var bokad och 2 v´s hotell likaså. Sedan skulle han bestämma vart vi i familjen skulle bo, jag och pågarna skulle komma efter då huset var sålt. Mäklare hade värderat huset, fotografen hade tagit bilder till annonsen och vi hade en plats bokad i nästa nummer. Men….onsdagen v innan fick han reda på att en chef med högre befattning än den som anställt honom hade gett jobbet till någon annan. Så luften gick ur honom och allt ställdes in.

Nu har vi alltså haft 2 år i Sverige som inte blev som vi tänkt oss, i början gick det an. Vi försökte oss på att göra livet här lite bättre, göra det där lilla extra. Vi renoverade hemma, satte kakel i hallen i medelhavsstil,målade, bytte golv och röjde här och där. Försökte rå om oss och våra nära och kära lite extra. Men det hjälpte inte. Malta fanns i våra hjärtan och vi började fundera och planera för nya tag.

Det som ställde till det och ställer till det är att barnen har blivit äldre och blivit ännu mer rotade här i Sverige. Att rycka upp dem är inget lätt val och inget vi kan göra då det gäller de två äldsta. De är nu 21 och 18 år och vår yngste är 14. Samtidigt blir vi äldre gubben min och jag och vi vill verkligen iväg så fort det ges möjlighet. För att ha möjlighet att få jobb, bygga upp kontaktnätet och rota oss på nytt.

Stegvis tar vi oss närmre Malta men det går definitivt inte så fort som jag hade önskat, mitt hjärta är redan där men vardagen är här och den går absolut an. Men lugnet, känslan av att vara på rätt plats i livet och att kroppen spritter av liv, ja det infinner sig sällan. Då vi var på Malta i fjol grät jag då vi landade och då vi reste, jag ville så gärna stanna kvar. Det är där jag hör hemma, helt enkelt och ändå så svårt.

Nåja just nu planerar Harald sin flytt för fullt, han tittar på olika alternativ till studentboende och kommer att ta sitt pick och pack under sommaren. Matilda vill inget hellre än att stå på egna ben och slippa ta hänsyn till oss, känner så väl igen mig i den åldern….Arve då? ja han vet inte vad han vill 14 är man stor och liten, upp och ner, vill göra allt men inte ha några krav. Det är inte lätt att veta vad som är rätt för honom i det långa loppet men jag känner inte att Malta måste vara ett sämre alternativ än Sverige. Där är många fördelar och en hel del nackdelar som jag ser det, han hade säkert sett på det annorlunda om han varit delaktig i flytt diskussionerna, vilket han inte är. Han var delaktig förra gången och det rörde till det för honom rejält, både med tankarna inför en flytt och sedan då det inte blev någon.

Vår planering med att få huset redo för en försäljning verkar hålla och det känns fortfarande rätt. Jag tar farväl av säsongens blommor då de blommat klart och memorerar för att kunna informera framtida köpare. Att ta med blommor och bärbuskar till (ev. mellansteget marklägenhet i Sverige) Malta blir bökigt men något ska jag försöka släpa med mig. Går det inte är plan B att ställa något i mina föräldrars trädgård,krusbär som smakar som de mormor och morfar hade <3  till exempel.

Så till hösten borde vi vara redo att ta steget, vi är på Malta 2 – 23 September om du vill träffas. Jag tar CV och betyg med mig ner samt ett glatt humör och många förhoppningar.

Livet här och nu bjuder på detta:

dav

Pärlhyacint, tulpaner, citronmeliss, smultron och någon blomma jag inte har en aning om vad den heter.

dav

Njutning, solstol och te och syren doft i näsan.

dav

Rabarberpaj och vaniljsås. Nygjord, ljummen och smaskig. Vill du ha receptet så säg till den är lättgjord dessutom:)

dav

Äppelträden blommar just nu, bor i äppelriket, Kivik.

dav

Det blir gott om blåbär, jag har jättebra blåbärställen i närheten.

 

Praktiska funderingar

Nu börjar jag planera och fundera på framtiden på allvar märker jag.

Vaknade igår morse med huvudet fullt av tankar ang hur jag ska ta farväl av mina nuvarande och dåvarande kolleger, har jobbat för samma kommun i ca tio år men bytte arbetsplats efter halva tiden. Höll på att skriva ett avskedsbrev där jag tackade för mig och de lärdomar jag fått under åren.

I morse vaknade jag och hade tankar på hur vi praktiskt ska gå till väga, vad som ska mer ner, vad som vi ev. ställer av hos nån snäll släkting/vän:) (hint hint) och oändligt mycket mer frågor.

Känner mig ganska matt idag, men det är bara att börja leta fakta och fundera och diskutera här hemma. Tyvärr är min man och jag ganska olika, jag gillar att diskutera och planera medans han blir stressad av det. Han vill bestämma när det är dags och punkt slut och tittar hellre på hur livet är på Malta just nu och bara njuter av det. Men vi försöker kompromissa och det går an så också. Jag får diskutera med er istället;)

För om det går smidigt så är detta en av scenariorna; att då vi är på Malta i Sept så passar vi på att träffa de kontakter vi har och nya som vi förhoppningsvis tagit. Kristian får jobberbjudande och jag är intressant. Sedan åker vi till Sverige glada och bruna och K slutar på sitt jobb. Han reser ner och börjar jobba på Malta där han hyr ett stort boende där vi alla ska bo + plats till övriga familjemedlemmar o gäster. Jag håller ställningarna till han känner att han trivs bra och att det är ett seriöst företag där han kan stanna och utvecklas. Sedan skickar jag ner våra saker med lastbil och om det behövs stuvar undan lite. Vet inte om jag vågar skicka ner finserviserna till exempel? samt om antalet kubikmeter är begränsat så jag måste prioritera vad som ska ner i första hand. I nuläget har vi knappt 100 lådor och jag antar att 20 till är realistiskt att räkna med. Som tur är har jag skrivit ner vad det finns i varenda en så det blir smidigt, men tyvärr är det inte samma saker i samma låda. Främst för att jag packar lite då och då och att vissa lådor hade blivit alldeles för tunga.

Men sedan då, jag vet vilken mäklare jag ska anlita, samma som förra gången vi skulle sälja huset och flytta. Så långt är allt klart, men pust sedan blir det lite jobbigt. Att sälja och röja allt bohag som finns kvar och samtidigt jobba, bo i det och antagligen ha barnen hemma. Åtm A och M, Harald har kanske hunnit flytta till studentboende. A är det schysstast att rycka upp då det är terminsavslut tycker jag. Han är väldigt vacklande om vad han vill och inte så vi lämnar honom utanför de diskussionerna vi har, det räcker att han är med i dem då det är nära och vi vet hur det blir. Det känns åtm gott att han är vacklande, att han ibland är väldigt positiv till att flytta och till Malta som land.

Vi hade tänkt oss att köpa en bostadsrätt som M kan bo i då hon går klart på gymnasiet och som vi antagligen behåller sedan för att ha en fast punkt i Sverige som trygghet för oss och barnen. Men det får vänta tills vi sålt huset. Det är det som är den stora frågan – hur löser jag detta rent praktiskt!

Ska jag stanna, knö in mig och ungarna hos vänner och släktingar med det som är bra att ha i lägenheten från huset? eller finns det andra alternativ?Det känns som tiden lätt rinner iväg här och K får dra ett rejält lass själv och jag ett stort lass själv på mitt håll. Samtidigt så blir det en del pengar som kommer in om jag säljer huset, jobbar på och väntar tills det kommer en bra bostadsrätt på marknaden. Ta ett lån och köpa en bostadsrätt innan hade ju varit smidigare men att dra runt tre boende istället för ett känns lite övermäktigt, tänk om husförsäljningen drar ut på tiden!

Tips, tankar och åsikter tas gärna emot!

M och H vill inte bo ihop i lägenhet utan han vill leva studentliv i staden han pluggar i och M pluggar i en annan stad ca 7 mil emellan städerna. (H vill till Kristianstad och M pluggar i Simrishamn.)

Alternativet att hyra ut huset finns också,men jag har hört många som har dålig erfarenhet av detta.

Eller att behålla det, låta M bo i det och sedan sälja det då hon är klar med gymnasiet och planerar att flytta härifrån. Kanske hyra ut det över sommaren?

Ja jag har inte blivit klokare av att få mina frågor på pränt tyvärr. Är det något mer jag borde ta ställning till?

Nu blir det lite vardag, ska jobba inatt så jag har dagen ledig och jag håller på att rensa i köksskåp och lådor. Vi hann med det mesta under helgen men det som är kvar tänkte jag fixa under dagen. Så kul ska jag ha det:) Så det blir en lugn dag hemma med städning, tvätt och disk. Klassiskt måndag…..

 

Bakgrund

Malta som land har jag haft kännedom om sedan jag gick på mellanstadiet. Jag fick då en brevvän från detta lilla landet, en flicka som heter Mariella. Vi skrev flitigt till varandra, sände vykort och foton och följdes åt genom livet. Jag träffade min man, fick barn, gifte mig och fick två barn till. Hon gjorde det i den ordningen man ska göra som väluppfostrad katolsk kvinna, gifte sig och fick sina barn (två flickor).

Från brev blev det sedan mail och senare Facebook och till sist i verkligheten.

Vi var bjudna på hennes bröllop men då var jag gravid så det gick tyvärr inte. Så det tog ända till 2012 tills vi sågs öga mot öga, det var häftigt även om jag kände mig som en jätte bredvid lilla späda maltesiska Mariella.

Här är Mariella med sin fina familj.

2012-08-10 13.51.46 På fotot saknas fotografen, min man, dags för hemresa.

 

2012-08-04 20.44.07 Här är vi hemma hos Mariella och Brian.

Till mitt försvar får jag säga att jag svankar för att inte känna mig fullt så lång, det gör att det putar lite extra här o där istället:(

2012 var det hela min familj som reste till Malta samt min mamma. Vi var där i knappt två veckor och jag och min man trivdes verkligen, ja så bra att vi kände att – här vill vi bo. Så väl hemma kollade vi upp lite och upptäckte att det skulle kunna vara praktiskt möjligt. Så min man reste till Malta en gång till för att skaffa kontakter och kolla upp lite mer av landet. Väl hemma sökte han jobb på Malta, fick några stycken och av olika anledningar föll några bort (lönen, tryggheten) men ett verkade vara väldigt bra.

Han fick jobbet, datum då han skulle börja bestämdes och vi planerade för fullt hemma. Kollade på mäklarsidor, kollade upp skolor, bussförbindelser, för och nackdelar med olika byar, kontakter med svenskar på Malta som man fick tips av. Packade ner det mesta så att jag inte skulle stå själv med allt. Sålde lite möbler, mäklare värderade huset, fotograf tog kort och jag dammsög till och med trädgårdsplattorna från löv innan! Kristian, min man, sa upp sig från sitt jobb, flyg bokades och hotell i två v så han kunde leta boende till oss alla utan alltför mycket stress. Helgen innan var vi runt hos släkten för att säga farväl och samma dag som han slutade på sitt jobb hade några vänner samlats för att äta gott o fira för att vi skulle ta steget, steget så många pratar om men som vi skulle ta!

Men…samma dag som han slutade så ringde han till sitt nya jobb, o då hade de gett jobbet till någon annan! Mellanchefen som anställt honom hade fått höra av sin chef att han tackat nej o så hade chefen anställt någon annan. Något fulspel, maktspel dem emellan där han hamnade i kläm, rejält!

Luften gick ur min man och han åkte inte ner såsom jag försökte peppa honom att göra, han kunde åka på vinst o förlust allt var ju betalt förutom returbiljetten och han hade inget jobb som väntade hemma….Men han valde tryggheten hemma med oss och det förstår jag så väl, tid att slicka sina sår. Jobbet i Sverige kunde han inte få tillbaka på några månader men som tur var fick han jobb efter bara en v på ett annat ställe och där är han kvar.

Kartongerna har fått stå ouppackade för jag har inte velat packa upp dem, det har känts väldigt jobbigt att ha dem ståendes i källaren. Vintern har varit jobbig, lång och mörk och jag har hela tiden haft känslan – vad gör jag här! Det har känts så fel att vara i Sverige i mörkret och kylan. Även om nu Malta hade en av de kallaste vintrarna på länge, det till och med snöade där!

Detta är barnens kartonger då jag höll på att packa deras minnessaker. Pågarna har två var men tösen, ja hon är lite mer nostalgisk så där är nog 5 lådor som är hennes;)