Åter i Sverige

Hej

Har varit på Svensk mark i ca ett dygn nu och det var verkligen ljuvligt väder att komma hem till

Ikväll har jag suttit på trappan med en rejäl kopp te klädd i linne och shorts, känns varmare än kvällarna på Malta

Återresan gick bra men tog sin tid, det var mycket meck på flygplatsen innan vi kunde lyfta ca 2 h försenade. Så det blev sent innan vi kom hem och väl hemma överraskade Arve oss med att redan var hemma. Han hade tagit bussen hem istället för att åka till sin vän som han sovit hos, gulligt och givetvis helt ok men det kändes rätt tråkig att inte ha tid och ork till honom fullt ut – jag ville bara i säng.

Fick samtal från H och han är hos oss nu i några dagar. Ska rå om honom lite <3

Nattsömnen blev inte så god och sedan var det bara till att gå upp och få upp Arve som njöt av sin säng och sitt kedjetäcke som han inte fått med sig till vännen. Skjutsa honom till skolan och sedan var jag på jobbrelaterat möte hela fm, hälsade sen på mina föräldrar, handlade en gåva till mamman där Arve fått bo och hämtade upp Arve. Körde och hämtade upp Arves saker hos vännen och lämnade min lilla gåva och sedan äntligen hem. Har nu mot kvällen till packat upp och planterat lite som ska påminna om Malta´s grönska här hemma. Vet inte om man får ta med sig blomskott mellan länderna, tror man får det?

Hemmet står kvar och trädgården prunkar, syrenerna blommar och doftar för fullt och smultronen står i blom. Mina kryddor har växt så det knakar utom basilikan som någon ohyra ätit upp det mesta av.

Bertha är lite mer tillgiven och som vanligt idag, min väninna hade lämnat henne igår kväll här hemma och Arve hade varit här redan då så hon fick en bra start här. Men hon var lite mer intresserad av att dofta runt än att hälsa på oss och var väldigt undergiven. Slängde sig på rygg i tid och otid….katterna däremot var glada att se oss och speciellt Rut visade sin uppskattning med att spinna mycket.

Jag är fortfarande röd på ryggen men nu kliar det som tusan så jag har väl snart fått bort brännan och blir brun istället. På ryggen fjällar man väl ändå inte! Annars går det fort att hamna i vardagen här och ha kvar vår resa som att vackert minne men som redan börjar känna avlägsen. Det är mest all tvätt som påminner om resan:)

Tror det kommer att ta någon dag innan jag sätter mig och skriver ner det jag har kvar att berätta om resan, känner att nu vill jag in i vardagen och njuta av vädret fullt ut. Blev ju verkligen vardag och till att vara mamma direkt.

Gabriella Perssons foto.

Frukost på flygplatsen, första otrevliga maltesen denna resan jobbade där. Jag har en vanlig croissant men gubben äter en med omelett i.

Gabriella Perssons foto.

Lång väntan

Gabriella Perssons foto.

Väskorna lastas av igen, felräkning så allt fick göras om. Känns sådär att sitta på planet och se väskorna lastas av:(

Gabriella Perssons foto.

Bye bye Malta, det enda positiva med att vänta ombord på planet i 2 h – jag var glad då vi lyfte.

Gabriella Perssons foto.

Bye bye <3é landet.

Gabriella Perssons foto.

Lite Malta med mig hem. Prickly pear 

Gabriella Perssons foto.

Någon sorts sukleant

Gabriella Perssons foto.

Dessa mår inte så bra, skulle kunna bli en fin buske om de rycker upp sig….ser rätt mörkt ut……

Hittade denna infon så jag har nog varit laglig.

 

 

Hej igen

Hej

 

Länge sedan jag skrev och det ber jag om ursäkt för.

Det har varit en turbulent tid och jag har haft tankar och känslor som flugit hit och dit om nutid, dåtid och framtid.

Än är jag inte helt klar över vart det landar men det är åtminstone lugnare nu.

Vi var på Malta i tre underbara veckor i September och då jag kom tillbaka till Sverige sa jag upp mig från mitt jobb!

Så det har varit och är en omvälvande tid men det känns rätt, jag har inte ångrat mig en sekund utan är stolt över att jag har så mycket tilltro till mig själv och jävlar anamma. Men visst är det tufft, speciellt som jag inte hittat än vart jag ska landa. Har ett annat jobb men inget jag ska stanna kvar vid, utan ett jag tog så länge för att kunna komma loss och verkligen känna efter vad jag vill och kan göra.

Detta medförde att jag backade med allt runt omkring mig, blev en riktig ” stuesittare” och ville boa hemma i den trygga vrå som fanns kvar då livet utanför gungade rejält. Inte alls som vi planerat och tänkt oss men så blev min känsla.

Nu vet jag lite mer om vad jag vill göra rent yrkesmässigt och snart är jag i hamn där känns det som och då kom Malta tankarna igång igen och även lusten att delge dem till er:)

Det vi kände då vi var på Malta var att vi vill äga ett boende på ön men i nuläget inte flytta ner helt. Inte utan barnen eller då de lämnat oss och är mer självständiga än de är just nu. Vi saknade dem väldigt mycket<3

Men Malta finns i våra hjärtan och det känns så rätt att vara där. Mer på vissa ställen än andra, det kände jag extremt starkt och det fanns en del ställen jag blev rejält besviken på och andra jag uppskattade väldigt mycken. Ska försöka gå igenom mina intryck och ta dem här by/stad för by/stad samt andra funderingar och erfarenheter jag fått till mig den senaste tiden.

Så titta in – jag återkommer snart igen med massor av info, intryck och bilder.

Peters pool

 

Nu flyttar Harald ut

I morgon får Harald, mitt äldsta barn nycklarna till sitt studentboende. Jag ska jobba ett kort dagpass och sedan köra dit och hjälpa honom komma i ordning. Bilen är fullastad med allt som han kan tänkas behöva och det är ”bara” de stora sakerna kvar att köpa in och få på plats. Skrivbord, säng och ev en soffa. Måttbandet är nerpackat i min väska så vi kan mäta och klura imorgon. Spännande, sorgligt och en del av livet. Lite skönt också, framförallt då jag såg hans glädje då han fått besked om att han fått ett boende i det området han helst ville bo i.

Det är så livet är, barnen blir stora, växer upp och flyttar ut då de är redo. Att han flyttar nära oss och framförallt mitt jobb känns bra, då kan han pröva sina vingar utan att ev falla så högt. Han kan vara redo och ta ansvar för allt men han har inte visat alla de sidorna här hemma. Men här finns ju jag och fixar och donar…….

Matilda är sedan nästa på tur att prova sina vingar, men just nu behöver hon istället lite extra omsorg. Så det känns gott att finnas till hands och att hon inte står själv i sin sorg.

Det var kanske detta som var meningen med att vi inte kunde flytta till Malta för några år sedan. Att barnen behöver oss mer närvarande än vi kunnat vara många hundra mil bort. Vem vet, det känns åtm bra att finnas till hands nu<3

Men visst saknar jag Malta och det livet jag tror vi hade haft där, både att få en chans att utvecklas och hitta nya sidor hos mig själv och även hos K och klimatet. Denna sommar har inte gett många riktigt varma stranddagar och framförallt har inte vattnet blivit varmt. Jag är glad att jag har jobbat hela sommaren och har 3 veckor med värme framför mig.

Packade faktiskt igår….det kändes som jag inte får fler tillfällen att använda mina svalaste klänningar i alla fall.

Så jag är redo, ska bara se till att barnen har det bra och i balans innan vi flyger ner till <3´e landet Malta.

 

Det jag älskar allra mest, mina barn och havet.

 

Ganska snart har jag semester 3 veckor på Malta framför mig

Hej på er

Det har varit länge sedan jag skrev här, om du har varit på min sida och letat efter nya inlägg så ber jag om ursäkt. Är du ny här så hoppas jag du tittar in snart igen. För nu ska jag minsann skärpa mig och skriva ner inläggen som jag så ofta bara har i huvudet och sedan blir det inget mer. Varför?

Dels ger det mig lite prestationsångest att skriva här, känner att det jag vill skriva om är sådant som jag tycker är intressant men kanske ingen mer. Vill inte göra DIG besviken. Men jag ska försöka släppa det och skriva mer från hjärtat rakt ut utan att tänka efter så mycket. När jag läser igenom mina inlägg är de så gott som alltid de som är spontana som är de jag gillar bäst.

En annan förklaring till min frånvaro är att vi har haft ett tufft år hemma, min yngste son har ADD och då han började högstadiet blev det alldeles för mycket impulser som han gick igång på. I byn där vi bor går man i skolan låg och mellanstadiet men högstadiet går man i närmsta stad. Där samlas alla ungdomar från kommunen som går i kommunalskola och det blev alldeles för mycket för honom och oss. Vi föräldrar stod ganska handfallna i början och hade dessutom svårt att komma överens och hitta ett gemensamt sätt att bemöta honom. Väldigt överraskande och jobbigt för oss, en helt ny situation. Ofta tycker vi väldigt lika och gör vi inte det brukar vi lätt komma fram till gemensamma beslut. Men nu resonerade vi olika och hade svårt att tackla det och sonen.Vilket givetvis inte gjorde vår sits bättre eller lättare.

Men vi sökte hjälp och sonen var motiverad till det också, så det blev kontakt med BUP och diskussioner om medicinering. Vi ville gärna pröva medicin samt få lite tips om hur vi skulle lösa situationer vi hamnade i, vilket vi också fick. Vägen till att få medicin utskriven var omotiverat lång men nu är han uppe i den dos han behöver och mycket känns så mycket bättre.

Det är inte alls samma stressade unge utan han kan lyssna och reflektera och vi föräldrar behöver inte ständigt vara redo att rycka ut. Att ständigt ha beredskap tog på krafterna rejält. Nu har vi det mycket bättre och jag får inte hjärtat i halsgropen längre då han ringer. Hans syskon uppskattar också att han lugnat sig men de har blivit mycket mer fostrande till honom och lägger sig i både det ena och det andra.

Om någon undrar så är ADD som ADHD men utan hyperaktiviteten. Personer med ADD tar ofta inte så stor plats utan är mer lugna och drar sig lättare undan än de med ADHD (nu generaliserar jag grovt) så det är en diagnos som inte får uppmärksamhet. Nu ska den inte finnas längre utan ADD ska tillhöra ADHD gruppen. Man resonerar som så att H i ADHD ska betyda både hyperaktiv, precis som tidigare alltså men även hypoaktiv. Så det är där ADD gruppen hamnar. Vissa är hyperaktiva och hypoaktiva beroende på situationen och dagsformen och de har tidigare fått en ADHD diagnos eller ADD men inte helt passat in oavsett vilket. Nu ryms de alla under ADHD begreppet, som jag ser det på gott och ont. Jag tror den gamla vanliga ADHD diagnosen är den folk kommer att förknippa ADHD med och att de andra grupperna inte får sin plats. Speciellt inte de med ”bara” ADD diagnos.

Då man gör en sådan här förändring hade det varit önskvärt med information till samhället, lite debatt och fakta i pressen till exempel. Så de med ADD får en chans att visa upp sig innan ADHD slukar dem.

Vill du veta mer eller vill att jag ska förtydliga något så bara fråga!

Jag kan ärligt säga att vi har det bra nu.

En av anledningarna till att vi tror Malta har en bra skolgång att erbjuda sonen är att det är ordning och reda i skolan. Läxor varje dag ger rutiner och Mariella som är speciallärare pratar varmt om hur eleverna får stöd och goda förutsättningar utifrån sina behov. Men att rycka upp honom nu när det äntligen vänt känns inte schysst. Däremot om han gör samma val som i 7an kan vi rycka upp honom med gott samvete. Själv säger han att han ska plugga och att han fått många nya (bättre) vänner och jag har gott hopp om att det blir så. Snart vet vi vilket.

Äldsta sonen har fått studentlägenhet och om 2 v har han tillträde. Det var gott att se hans glädje då han berättade det för oss men det kommer att bli tomt. Vi håller på och köper in allt han kan tänkas behöva och säkert en hel del till. Ska bli spännande att se hur han klarar sig på egna ben och att få en annan relation till honom.

Vi då? Jo vi längtar till Malta gubben och jag<3. Sol och värme och att få träffa Mariella och Brian är något jag ser framemot väldigt mycket. Jag har börjat räkna ner och har ca 20 arbetpass kvar innan vi reser. Förutom att mysa ska vi göra lite nytta också, resa runt och känna efter vart vi vill köpa ett boende. Vi är ganska överens om det mesta, vad som är viktigt finns och inte ska finnas i byn/staden samt utformningen av boendet. Sedan har vi ungefär samma smak men inte fullt ut men där kan vi kompromissa, det är inget problem. Vårt hus i Sverige har vi inte lagt ut till försäljning än men vi har fixat till det flesta skavankerna och hinner med det sista i höst. Lite lister och sånt.

Att inte veta vad vi ska göra när vi blir vuxna;) känns faktiskt inte så stressande. Beslutat att köpa ett boende på Malta har gjort att jag känner mig mycket mer tillfreds och ger mig tillförsikt att jag förr eller senare kommer att bo där på heltid. Men går de inte i nuläget pga barnen så är det helt ok, de är viktigast!

dav

alldeles nytaget kort på oss

 

 

2 år sedan och idag

Idag kom ett foto upp på Facebook med ett foto som minne för denna dagen för 2 år sedan. Foton var på min familj då vi är hemma hos mina föräldrar. Vi står ganska töntigt uppställda i deras blommande trädgård.

Det var ett foto som väckte minnen och tankar. Vi var hos mina föräldrar och hade en avskedsmiddag, någon dag senare skulle Kristian flyga till Malta och börja jobba där. Ni som inte läst om hur det gick får en snabb repris här:

Kristian skulle börja jobba på Måndagen, enkel flygbiljett var bokad och 2 v´s hotell likaså. Sedan skulle han bestämma vart vi i familjen skulle bo, jag och pågarna skulle komma efter då huset var sålt. Mäklare hade värderat huset, fotografen hade tagit bilder till annonsen och vi hade en plats bokad i nästa nummer. Men….onsdagen v innan fick han reda på att en chef med högre befattning än den som anställt honom hade gett jobbet till någon annan. Så luften gick ur honom och allt ställdes in.

Nu har vi alltså haft 2 år i Sverige som inte blev som vi tänkt oss, i början gick det an. Vi försökte oss på att göra livet här lite bättre, göra det där lilla extra. Vi renoverade hemma, satte kakel i hallen i medelhavsstil,målade, bytte golv och röjde här och där. Försökte rå om oss och våra nära och kära lite extra. Men det hjälpte inte. Malta fanns i våra hjärtan och vi började fundera och planera för nya tag.

Det som ställde till det och ställer till det är att barnen har blivit äldre och blivit ännu mer rotade här i Sverige. Att rycka upp dem är inget lätt val och inget vi kan göra då det gäller de två äldsta. De är nu 21 och 18 år och vår yngste är 14. Samtidigt blir vi äldre gubben min och jag och vi vill verkligen iväg så fort det ges möjlighet. För att ha möjlighet att få jobb, bygga upp kontaktnätet och rota oss på nytt.

Stegvis tar vi oss närmre Malta men det går definitivt inte så fort som jag hade önskat, mitt hjärta är redan där men vardagen är här och den går absolut an. Men lugnet, känslan av att vara på rätt plats i livet och att kroppen spritter av liv, ja det infinner sig sällan. Då vi var på Malta i fjol grät jag då vi landade och då vi reste, jag ville så gärna stanna kvar. Det är där jag hör hemma, helt enkelt och ändå så svårt.

Nåja just nu planerar Harald sin flytt för fullt, han tittar på olika alternativ till studentboende och kommer att ta sitt pick och pack under sommaren. Matilda vill inget hellre än att stå på egna ben och slippa ta hänsyn till oss, känner så väl igen mig i den åldern….Arve då? ja han vet inte vad han vill 14 är man stor och liten, upp och ner, vill göra allt men inte ha några krav. Det är inte lätt att veta vad som är rätt för honom i det långa loppet men jag känner inte att Malta måste vara ett sämre alternativ än Sverige. Där är många fördelar och en hel del nackdelar som jag ser det, han hade säkert sett på det annorlunda om han varit delaktig i flytt diskussionerna, vilket han inte är. Han var delaktig förra gången och det rörde till det för honom rejält, både med tankarna inför en flytt och sedan då det inte blev någon.

Vår planering med att få huset redo för en försäljning verkar hålla och det känns fortfarande rätt. Jag tar farväl av säsongens blommor då de blommat klart och memorerar för att kunna informera framtida köpare. Att ta med blommor och bärbuskar till (ev. mellansteget marklägenhet i Sverige) Malta blir bökigt men något ska jag försöka släpa med mig. Går det inte är plan B att ställa något i mina föräldrars trädgård,krusbär som smakar som de mormor och morfar hade <3  till exempel.

Så till hösten borde vi vara redo att ta steget, vi är på Malta 2 – 23 September om du vill träffas. Jag tar CV och betyg med mig ner samt ett glatt humör och många förhoppningar.

Livet här och nu bjuder på detta:

dav

Pärlhyacint, tulpaner, citronmeliss, smultron och någon blomma jag inte har en aning om vad den heter.

dav

Njutning, solstol och te och syren doft i näsan.

dav

Rabarberpaj och vaniljsås. Nygjord, ljummen och smaskig. Vill du ha receptet så säg till den är lättgjord dessutom:)

dav

Äppelträden blommar just nu, bor i äppelriket, Kivik.

dav

Det blir gott om blåbär, jag har jättebra blåbärställen i närheten.

 

Längtan

Som jag längtar till Malta!

Började min dag med att skrapa rutorna innan jag kunde köra hem från jobbet, det är ingen bra början.

Att det är ett halvt år kvar innan jag ska till Malta känns alldeles för långt. Har sem dagar kvar om jag behöver resa ner om för en intervju så kanske kanske jag kan komma dit tidigare. Emellanåt dyker det upp tjänster som känns väldigt intressanta så jag hoppas verkligen det förblir så då hösten närmar sig. Det känns lite som ketchupeffekten – allt kommer på samma gång.

Mariella och Brian kommer inte att resa till Sverige i år tyvärr, de har planerat att någon gång resa hit. De vill förutom att träffa oss ta sig norrut och uppleva de Norska fjordarna. Men nu tar döttrarna nog de mesta resurserna. Båda två uppträder mycket, Gabrielle genom att sjunga och Yasmine både sjunger och är med i en dansgrupp, Cutie Cute Dancers.

Pratade med Mariella dagen efter att vi bokat biljetterna till Malta och det verkar som de inte ska iväg på någon resa då vi är där. Förra året var de iväg ungefär halva tiden vi var där, de var i Italien på sem. Ska bli så härligt att umgås med dem igen, de är nära vänner och jag saknar ofta dem. Vi är bekväma med varandra och det är bara att släppa spärren om hur mitt uttal låter och prata på. Älskar deras maltesiska brytning så de kanske gillar min också? När Brian säger ”All right” då trivs jag, det är ett så typiskt uttryck för honom och för malteserna.

Jag försöker ha det bra i vardagen så länge, finns till hands för barnen, renoverar här hemma och jobbar på. Vi har det bra men tanken – vad gör jag här – kommer ofta och jag är ganska färdig med livet här. Det finns så mycket mer att göra. Jag kan och vill så mycket mer än livet här kan ge. Någon nöjd stagnerad tant är jag då inte, nej väldigt långt ifrån!

Harald planerar fortfarande att flytta och vi har köpt in lite små saker som han kan behöva då han står på egna ben. Smörgåsgrill, kapselmaskin och lite till köket till exempel. Stor skillnad på hur han och hans syster resonerar, Matilda tänker estetiskt, funderar på vilken stil hon ska ha, vilka färger osv. Harald tänker praktiskt och bara det finns att köpa i närheten till bra pris så är han nöjd. Det mesta av köksgerådet ska inte med oss då vi flyttar till Malta utan det kan M och H dela upp mellan sig. Vardagssakerna får de dela på och det med det lilla extra tar vi med.

Det senaste projektet att renovera här hemma är hallen på ovanvåningen. Jag kämpar på med att få ner den gamla strukturtapeten och lovar dyrt och heligt att aldrig sätta upp strukturtapeter mer! Den har suttit uppe i ca 20 år och har verkligen gjort sitt. Där ska upp tapeter som är vita med gråa blommor, betydligt fräschare än strukturtapet i pastelltoner.

Håller mig inne idag, ute är det kallt och mulet. Häromdagen kändes det som om våren var på väg, temperaturen steg och fåglarna kvittrade. I  äppelodlingen bredvid oss hördes det bekanta pysljudet som för mig är ett tydligt vårtecken – träden klipps och de har tryckluft till hjälp – men idag känns det som vinter igen.

En kompis som viker böcker som gjort denna till oss.

 

 

Att ta steget

Jag blev väldigt glad och smickrad häromdagen. Fick positiv feedback på bloggen och det gjorde min dag. Så tack <3

Malta kom närmare och vi fick sätta oss och ta ett rejält snack här hemma. Hur vår väg fram till flytten ska vara, kan någon av oss ta steget redan nu och hur ska vi eg göra med allt det praktiska?

Jag har alltid tänkt att min man skulle vara den som flyttade ner först och är den som ska vara kvar och ta hand om det praktiska här hemma. Men så behöver det inte alls vara, vi kan även vända på det. Där är för och nackdelar oavsett vilken av oss som gör vad och olika påfrestningar och utmaningar också.

Men att någon av oss tar steget redan nu fungerar inte, jag har funderat hit och dit och har haft och har tankar som verkligen spretat. Tanken om att vi läger ner alltihop och är nöjda med vi har och stannar har dock inte kommit upp. Givetvis ska vi till Malta men vi måste ta vårt ansvar som föräldrar och som vuxna, förhoppningsvis kloka personer. Harald vill flytta till nästa termin han vill inte ta studielån redan utan vill ha denna terminen hemma. Arve är inte alls förberedd och vi har inte diskuterat det praktiska med hans skolgång på Malta. Sofia distans eller Maltesisk primary school och om så privat eller statlig?Matilda behöver tid att känna in och tänka till vad hon vill och klarar av. Så……Till hösten är vi betydligt bättre rustade och förberedda, då är vi redo. Absolut.

Jag är redo nu, hade det bara varit jag så hade jag sökt mig till Malta nu och för länge sedan, men så är inte fallet. Har valt att skaffa barn och ta ansvar för dem och det är inget val jag någonsin ångrar, med föräldraskapet kommer förpliktelser. Att sätta andra framför sig själv och vara nöjd med det.

Att vi sedan kommer att rycka upp Arve, flytta ifrån våra äldre barn och släkt och vänner är tillräckligt hjärtslitande och utmanande. Men jag tror att framtiden på Malta har minst lika mycket att erbjuda Arve som livet i Sverige och de äldre barnen är flygfärdiga. De har inga förpliktelser mot oss och våra förpliktelser mot dem finns kvar men i annan form. Att vara närvarande, stöttande och kärleksfull behöver inte betyda att vi har en fysisk närhet längre.

Givetvis ska vi ändå ses ofta och jag tänker mig att då vi ses blir det innerligare än det blir om man har varandra runt hörnet. Vi vill ha massor av besök!

Så snart är vi redo allihop men några månader kvar att renovera, packa, planera och förbereda.

Tyvärr.

För hur kan man säga nej till detta här <3:

2012-07-31 20.10.00 2012-08-02 12.43.24

 

Fotona är tagna i Marsaxlokk.

God jul på er

Idag är det julafton, dagen julen firas i Sverige. Många andra länder firar imorgon istället, juldagen och för mig blir det också så. Ska nämligen strax köra och jobba! har 12 – 7 framför mig, ett rejält arbetspass, dock inte lika jobbigt som det ser ut. Jag har jour i natt och det innebär att jag sover på jobbet efter att den vakna natten och jag är klara med att få de boende gott i säng. Lite julkänsla blir det idag, det blir julmys på jobbet, julmat, tomte, KalleAnka – så för att jobba är det jättebra!

Resten av familjen ska till mina svärföräldrar idag och fira jul och imorgon ska vi till mina föräldrar. Barnen fick sina paket ifrån oss nu i fm för ikväll ska de ha julklappsleken och deras paket ska då inte ingå i det! Vi hade köpt få men dyrare saker, de är så stora nu så de vill inte ha en massa paket utan uppskattar hellre nåt rejält.

Harald har börjat få saker till han ska flytta, det var med blandade känslor jag köpte en kapselmaskin till honom. Men han är 20 nu och planerar att ställa sig i kö under våren till att få en lägenhet i staden där han studerar. Livets gång och så det ska vara att barnen växer upp och flyttar, men han kommer att bli först ut och jag har alltid haft svårt då barnen tar rejäla steg mot självständighet. Sluta amma, då de börjat hos dagmamma, börjat skolan, slutat på fritids, skaffat sig partners och nu börjar det bli dags för det allra största steget – lämna nästet.

Att jag samtidigt planerar för att flytta permanent till Malta och inte ens ha de två äldsta med mig rimmar kanske konstigt i någons öron. Men jag upplever det inte så, för då de flyttat ut och visat att de klarat det så är de redo att stå på egna ben. Visst kommer jag att hålla dem både nära och kära men inte kring benen på mig. Vi ska se ses ofta och pratas vid väldigt ofta OM jag får bestämma, men det får jag inte utan det ska vara på bådas villkor. Men jag är övertygad om att vi kommer att ha en bra och nära relation livet ut, jag har fina barn som jag är väldigt stolt över<3.

Att de två äldsta ska finnas fysiskt i min närhet är inte alls så viktigt som att vi står varandra känslomässigt nära, att de vet att jag finns där oavsett vad de ställt till med. De ska pröva sina vingar och känna sig fria att flytta varthän de vill och jag vet att de unnar mig och gubben det samma. Arve, ja han får minsann hänga med oss i många år till. 13 år är man ibland stor och ibland liten men han har flera år kvar innan han får pröva sina vingar. Ska bli spännande att se honom utvecklas, han är den av barnen som inte håller fast vid sina planer och mål. Han ändrar sig, tycker och tänker annorlunda och det är svårt att se vad det ska bli av honom som ung vuxen. Vilken personlighet han kommer att ha, vilka värderingar och mål – ja vad han vill med sitt liv.

Harald är saklig, klok och lugn. Matilda är rastlös, sprallig, praktisk och en känslomänniska. Arve är mitt emellan och ibland lite mer åt ena hållet och ibland åt andra och ibland allt av det på samma gång. Då de var yngre brukade jag förklara för dem att Harald tänker med hjärnan, Matilda med hjärtat och Arve med kroppen. Ungefär så är det fortfarande – det är så de tar in och bearbetar information, så deras kroppsspråk ser ut också.

Jag då? jo jag är en känslomänniska, har ett dåligt pokerface och gillat att ha det gott omkring mig. Uppskattar väldigt mycket då man är omtänksam till varandra, behöver inte vara något puttenuttande utan små enkla gester som visar att man bryr sig. Köper med sig bullar, sätter på tevatten då man vet att jag kommer, ser att jag är nyklippt – ja att man bjuder till lite. Behöver då inga ballonger och parader utan det där lilla i vardagen är guld värd, både hemma, på jobbet och då jag träffar släkt och vänner. Gillar att det är raka rör, ordning och reda och att alla tar sitt ansvar. Även om jag gillar ganska flummig musik (får jag höra, vet inte om jag håller med precis) så är jag långt ifrån en flummig person. Får ofta höra att jag är lugn och det stämmer säkert bra. Stressar jag upp mig syns det nog inte utan jag ger ett lugnt intryck, lugn, saklig och schysst. Pojkflicka i grund och botten som växt upp och slipats till.

Säkert kan de som känner mig väl berätta så mycket mer och bättre, passa på!

Hur skulle du beskriva mig?

I morse var inte Arve större än att han ville leta julklappar, något de har gjort alla julaftonsmorgnar sedan de kunnat gå. Man får då en lapp och sedan tar den en vidare till nästa o så nästa o så till sist så ligger paketen där:) Jag gjorde den väldigt enkel i år, blev överraskad och skrev bara dessa få lapparna men han och Matilda letade glatt. Harald höll sig utanför och nöjde sig med paketen…..

2015-12-24 12.37.32

GOD JUL

 

Nästa resa börjar ta form

Julledigheterna har inte ens börjat och redan har det kommit upp en lapp på jobbet om sommarsemester.

Inte dags att börja ansöka än, även om vi alltid är ute i god tid så är det lite för tidigt. Men det är dags att börja planera vilken man ska bilda par med, låt mig förklara så du inte får en alldeles felaktig bild av mitt jobb;)

Då vi tar sem så har vi två perioder, en tidig o en sen. Så ett par innebär att man då överlappar varandra, en tar tidig och en sen och året efter skiftar man oftast. Eftersom vi har ett nytt schema behöver vissa par bryta upp och hitta en ny partner, man ska inte vara par men någon man jobbar mycket med och speciellt inte samma helger.

Så här kul har vi på jobbet ibland.

Jag ska inte ta sem i sommar utan håller mig utanför parbildningen…..Min sem tar jag i höst istället och drar till Malta i September i några veckor. Blir det som vi tänkt oss blir det i ca 3 veckor. Vi har pratat med en annan familj att resa ner ihop, jag min man och vår yngste son , Arve. Att de sedan tar Arve med sig tillbaka efter en v och att gubben o jag stannar. Matilda och hennes pojkvän kommer ev ner en v och sedan har vi en v på tu man hand. (Arve skulle sedan bo hos släkt vi har i närheten,vi hade inte tänk att han skulle sköta sig själv eller bo med storebrorsan bara.)

Harald min äldste vill inte missa tid i skolan så han ska inte med och både M och A tyckte att två v blev för mycket tid från skolarbete och viktiga relationer så en v vardera hade passat dem betydligt bättre. Förhoppningsvis går planerna i lås, vi vill snart boka flyg och boende så det börjar bli dags för den andra familjen att bestämma sig. Vi planerar att byta boende och bo 1 v på vardera, om familjen B-H ska med så kan de välja vart vi ska inleda vistelsen.

Mina fina ungar då vi var på Malta – 12. Nu har Arve växt om syrran med nästan 2 dm!

Dessutom tänker K och jag vara aktiva med att träffa de kontakter vi har på ön och gärna skapa nya:), i Sept ska vi vara redo att söka oss till Malta för en permanent flytt. Huset ska vara färdig renoverat och redo att säljas för en rejäl slant, Harald har flyttat och Matilda är redo att stå på egna ben. Harald vill flytta till studentboende till hösten och har han bestämt sig – ja då är det så det blir – om det är praktiskt möjligt.Matilda har länge velat stå på egna ben och ta hand om ett eget hushåll. Hon vill ha det på sitt sätt nu inte på vårt här hemma utan äta mat hon bestämt, ha det möblerat, städat och planerat som hon tänkt sig. Känner så väl igen mig och förstår hennes känsla, flyttade själv som 17-åring och det har jag aldrig ångrat. Arve har det sisådär i skolan och med kompisar, det går väldigt upp och ner. Skolan han går på är för stor för honom och jag är övertygade om att han inte hade fått det sämre av att byta miljö helt. Så nu laddar vi och renoverar och planerar för September.

Läser du här och vill ses då så hör av dig! Skriv en rad här eller maila mig på

persson_gabriella@yahoo.se

Finns även på Facebook

https://www.facebook.com/gabriella.persson.79

Att lämna ett barn

Våra planer om att flytta är fortfarande aktuella och hålls levande av mannen min och mig. Vi läser på, ser på filmklipp, diskuterar och tänker oss bort. Samtidigt går livet vidare och vi har en vardag som ska fungera – jobb att sköta, barn som ska ha sitt och ett hem att vårda. Inte alltid så lätt att räcka till och att inte kunna planera sin framtid tar kraft. Men vi har själva valt det, att lyssna på våra hjärtan och inte stagnera och vara nöjda med vad vi har. Då tillfället kommer tar vi det men fram tills dess går livet sin gilla gång.

Det känns lite extra tungt nu, jag hade en förhoppning om att vi skulle vara på plats vid denna årstiden. Att det skulle vara en möjlighet för oss att söka oss till Malta under hösten. Trodde att pågarna inte skulle trivas så bra i sina nya skolor så att det skulle vara ett bra tillfälle för oss att rycka upp dem. Men så blev det inte alls, Harald trivs väldigt bra på Högskolan både med utbildningen han går och med sina klasskamrater. Givetvis gläds jag för det, men jag trodde ärligt talat att han inte skulle trivas med utbildningen. Den lille har precis börjat på högstadie skolan och åker därmed buss till närmsta stad. Där har han fått nya vänner och allt verkar fungera  – bra lärare, goa klasskamrater, vettigt schema osv.

Jag har ett rum i källaren fullt med nerpackade kartonger, de flesta står kvar sedan det var väldigt aktuellt med våran flytt. I våras var jag tvungen att gå igenom dem för att packa upp mina sommarkläder. Det var väldigt jobbigt, det kändes som drömmen gick i kras återigen. Allt var nerpackat med tanke på att packas upp på Malta och att stå i källaren och gå igenom låda efter låda var tungt, väldigt tungt. Jag packade upp mina tunnare kläder, lite annat som jag börjat sakna i vardagen samt kategoriserade allihop. Det mesta av höst och vinterkläderna samt julsakerna lät jag vara kvar. Med facit i hand – dumt nog. För nu är det dags att gå igenom lådorna igen.

Mitt tredje barn då tänker du kanske? Absolut finns hon också i mina tankar, min älskade tös. Då vi började prata om att vi ville flytta så var tanken att vi skulle göra det tillsammans hela familjen. När hon absolut inte ville var tanken på att flytta utan henne omöjlig. Att lämna ett barn bakom sig, så gör man bara inte! Vi pratade om olika möjligheter, att hon kunde följa med med en kompis, att jag stannade med henne något år, att hon bodde hos farmor o farfar, hos mormor och morfar, själv i lägenhet, hos en väninna till mig osv.

Det var många jobbiga tankar och samtal,både med henne, med min man och med mig själv. Matilda själv tyckte och tycker att vi ska flytta, hon förstår att vi längtar till Malta inte bort från henne. Vi kom fram till att hon skulle bo hos farmor och farfar ett tag och att vi sedan skulle fixa en lägenhet till henne som vi stod för. Så att vi hade en bas i Sverige.

Matilda blir 18 om någon månad, själv flyttade jag hemifrån då jag var 17 så jag kan identifiera mig med hennes längtan efter att stå på egna ben. Ibland tror jag hon tycker det är synd att vi inte är iväg, så hon kan sköta sig själv. Ha det på sitt sätt, laga sin mat, slippa oss vuxna, sina syskon och våra djur. Snart kommer hennes tid oavsett vart vi föräldrar kommer att bo. Hon vill vidare i livet, studera och söka sig till en stad, en större stad. Det kommer hon att klara galant, hon är redo att flyga från boet. Hade så gärna behållit henne hemma under mina vingar men hon måste gå sin väg och jag min.

Hade gärna stoppat tiden, här är de inte så stora mina älskade älskade barn <3.

Tror och hoppas snart det blir nästa ”lucka”, Harald börjar planera att flytta hemifrån och även om Arve trivs är det inte så att allt är helt perfekt för honom. Han pratar positivt om Malta och ser både för och nackdelar med en flytt, så jag tror han enkelt hade gillat läget och anpassat sig om vi sagt att nu ska vi flytta. Mina förhoppningar är att vi kan börja söka oss till Malta i början på nästa år och sedan ta det stegvis, en av oss flyttar ner och den andra stannar kvar tills bitarna faller på plats här.

Låta Arve gå ut 7án, tömma huset, sälja huset, ordna det för Matilda osv.

Håll tummarna för oss alla:)