Ta med djur?

Ofta blir det diskussioner om att ta med sitt älskade husdjur då man flyttar utomlands.

Att ta med sig sin hund eller katt går givetvis men det är lite att tänka på

Vaccinationer, pass till djuret och ett boende som accepterar att du har husdjur. Lägger ut lite länkar men det ändras fort så jag garanterar inte att de gäller när DU läser dem:)

http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/resorochtransporter/hundarkatterochillrar/hundarkatterochillrarutforsel/utforselavhundarkatterochillrartillannateuland.4.3d562bc1346a4603d78000337.html

http://agriculture.gov.mt/pet-travel-scheme?l=1

http://agriculture.gov.mt/en/Pages/Index.aspx

Ungefär så här är det i nuläget:

Du behöver skaffa rabiesvaccin samt pass till din hund i Sverige. Sen är det fritt fram att resa till Malta. Någon vecka innan du reser så ansöker du om inresetillstånd, i vilket du berättar när flyget beräknas landa (ETA). Du får tillbaks inresetillståndet stämplat och måste ha med det på resan. Någon dag innan avresa, kolla med vet vilket tidsspann som gäller! måste hunden avmaskas hos veterinär, vilket intygas i passet.
Beroende på storlek och flygbolag så bokar du plats i flyget till bur, alternativt får hunden flyga med  i handbagaget.Det är olika för olika bolag vad som gäller med storlekar och vilka som tar hund som handbagage överhuvudtaget. Bokad tid med vet som möter upp då du landat sker automatiskt därför du ska lämna ETA, flight osv.

Det finns gott om hundar och katter på Malta både som har ett hem och som söker ett. Herrelösa katter syns lite här och där, de jag sett har varit i god vigör och jag ser många som ger dem mat. Klimatet är säkert en fördel, de kan bo ute året om utan att frysa ihjäl. Många av hundarna har ett annat hundliv än jag tänker att en hund gillar, men de vet ju inte vad de missar….Men bristen på grönytor hade nog gjort min hund rejält ledsen. Det blir fort äckligt med hundkiss och bajs som inte har någon stans att rinna undan eller förmultna. Många varianter finns; att klämmer på hundens blåsa så den kisar ut allt rejält o snabbt. Att träna sin hund att kissa på sopsäckarna eller att låter den springa lös o så får det som kommer ut landa där det landar är exempel jag sett. Ingen av varianterna tycker jag är ok!

Det finns grupper av hundägare som ses och har planerade hundpromenader, ett bra tips om man vill hitta de grönytorna som faktiskt finns! Här är en länk till en av grupperna som finns på Facebook. (sluten grupp)

https://www.facebook.com/groups/106551369418589/?hc_location=ufi

Vår hund Simba kommer inte att följa med oss ner, han börjar bli gammal och skruttig och jag tror inte det är många månader kvar som han glädjer mitt liv. Så sorgligt men det är oundvikligt. Våra katter ska inte heller med, det är de äldre barnens katter så jag räknar med att de tar sin katt med sig då de flyttar ut. Harald har sin älskade katt Svarten,en rejäl skogskatt blandning med personlighet. Sedan har vi Sotis som är hela familjens katt eg, hon är en lurvig blandning av allt möjligt och bara genomsnäll och kelen. 

Simba är en stor hund, jag menar STOR. Han är en salig blandning av Grand Danois, Leonberger, Schäfer och Howarth.

Simba hade en sorglig start på sitt liv, stod tjudrad och sov ute med en tunna som krypin. En man som jobbade på gården där Simba och några av hans kullsyskon stod engagerade sig och hittade nya hem till hundarna. Lantbrukaren som ägde gården hade tänkt skjuta ”valparna” då han inte fick hem till de som var kvar. Så en som kände mig väl ringde och frågade om jag inte ville ha en valp för annars skulle den skjutas. Tja vad ska man svara….vi pratade här hemma o jag fick ok från de andra i familjen, så han som jobbade på gården (tillfälligt han var där som brunnsborrare) kom med ”valpen”. Valpen visade sig vara 11 månader, stor som en kalv, rädd, skitig och kastade sig platt som en matta så fort det var läskigt.

Han hade inte ens ett namn, Donald – brunnsborraren, hade ordnat ett kvitto från lantbrukaren. Där stor en gul hund överlämnas. Tänk er – 11 månader och inget namn:( Hur kan man vara så okänslig!

Men vad skulle jag göra, kunde inte säga nej tack då jag stod där med hundstackarnen så jag tackade baxade in honom i bilen o körde hem. Tvättade av honom med tvättlappar så gott det gick o lät honom bekanta sig med omgivningen. Vår katt Pricken gick direkt bort o buffade på Simba, han var välkommen. Simba bara lät Pricken hälsa o så var det bra med det. Vår lilla hund Ronja, lilla lilla hund – Papillon och dvärgpinscher blandning accepterade honom men bossade direkt. Så Simba höll sig bokstavligen på mattan, gick han ifrån vardagsrums mattan morskade Ronja upp sig. Så han låg snällt där.

Efter några v uppfattade han kopplet som något positivt, han förstod att det inte betydde att han skulle tjudras fast utan kul promenad väntade. Efter ytterligare tid slängde han sig inte som en matta då det ryckte i kopplet eller jag höjde rösten.

O nu kan han åka bil också! Det har tagit tid o tålamod, i början kissade han på sig bara jag försökte få in honom i skuffen, sedan var det framtassarna in, o till sist hela hunden. O sedan med stängd lucka o nu idag med en bil som kör iväg. Tålamod, leversnittar, klicker o en matte som suttit i skuffen o verkat helnöjd med det har varit redskapen.

Där är nog spår av uppväxten kvar, han är extremt beroende av mig och mina signaler. Allt för mig och lite till är hans motto. Han är en överlevare, har han inte tillgång till vatten inne så kissar han i vattenskålen han har ute till exempel. O han snor gärna mat från vask,sopor o så om han är själv hemma.

Men annars är han som vilken hund som helst, bara en väldigt lugn hund. Att vara hemma o sova vid mina fötter är det han gillar bäst, en promenad och mys. Jag har gått på hundkurser; valplydnad, vanlig lydnad och rallylydnad. Det har varit mer kul för mig än för honom, då jag tränar rallylydnad på gatan med honom lufsar han gärna hem och lägger sig på trappan istället.

Som tur är har vi haft kurser i Kivik och dessutom är här veterinär i byn så han har fått den lilla extra omsorgen smidigt.

Leka kan han inte, han förstår inte alls tjusningen i bollar, dragkamp eller saker som piper. Hans belöning är att få pussa mig, vara nära och få kärlek.

Det får han massor av, älskade Simba<3.

2015-08-06 17.03.39

 

Gabriella Persson

Kvinna, mamma, hustru, matte och kollega. Här skriver jag om hur vår planering inför flytten till Malta går samt lite glimtar ifrån vardagslivet. Mitt vardagsliv delar jag med min man, våra tre barn, hund och katter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *