Bakgrund

Malta som land har jag haft kännedom om sedan jag gick på mellanstadiet. Jag fick då en brevvän från detta lilla landet, en flicka som heter Mariella. Vi skrev flitigt till varandra, sände vykort och foton och följdes åt genom livet. Jag träffade min man, fick barn, gifte mig och fick två barn till. Hon gjorde det i den ordningen man ska göra som väluppfostrad katolsk kvinna, gifte sig och fick sina barn (två flickor).

Från brev blev det sedan mail och senare Facebook och till sist i verkligheten.

Vi var bjudna på hennes bröllop men då var jag gravid så det gick tyvärr inte. Så det tog ända till 2012 tills vi sågs öga mot öga, det var häftigt även om jag kände mig som en jätte bredvid lilla späda maltesiska Mariella.

Här är Mariella med sin fina familj.

2012-08-10 13.51.46 På fotot saknas fotografen, min man, dags för hemresa.

 

2012-08-04 20.44.07 Här är vi hemma hos Mariella och Brian.

Till mitt försvar får jag säga att jag svankar för att inte känna mig fullt så lång, det gör att det putar lite extra här o där istället:(

2012 var det hela min familj som reste till Malta samt min mamma. Vi var där i knappt två veckor och jag och min man trivdes verkligen, ja så bra att vi kände att – här vill vi bo. Så väl hemma kollade vi upp lite och upptäckte att det skulle kunna vara praktiskt möjligt. Så min man reste till Malta en gång till för att skaffa kontakter och kolla upp lite mer av landet. Väl hemma sökte han jobb på Malta, fick några stycken och av olika anledningar föll några bort (lönen, tryggheten) men ett verkade vara väldigt bra.

Han fick jobbet, datum då han skulle börja bestämdes och vi planerade för fullt hemma. Kollade på mäklarsidor, kollade upp skolor, bussförbindelser, för och nackdelar med olika byar, kontakter med svenskar på Malta som man fick tips av. Packade ner det mesta så att jag inte skulle stå själv med allt. Sålde lite möbler, mäklare värderade huset, fotograf tog kort och jag dammsög till och med trädgårdsplattorna från löv innan! Kristian, min man, sa upp sig från sitt jobb, flyg bokades och hotell i två v så han kunde leta boende till oss alla utan alltför mycket stress. Helgen innan var vi runt hos släkten för att säga farväl och samma dag som han slutade på sitt jobb hade några vänner samlats för att äta gott o fira för att vi skulle ta steget, steget så många pratar om men som vi skulle ta!

Men…samma dag som han slutade så ringde han till sitt nya jobb, o då hade de gett jobbet till någon annan! Mellanchefen som anställt honom hade fått höra av sin chef att han tackat nej o så hade chefen anställt någon annan. Något fulspel, maktspel dem emellan där han hamnade i kläm, rejält!

Luften gick ur min man och han åkte inte ner såsom jag försökte peppa honom att göra, han kunde åka på vinst o förlust allt var ju betalt förutom returbiljetten och han hade inget jobb som väntade hemma….Men han valde tryggheten hemma med oss och det förstår jag så väl, tid att slicka sina sår. Jobbet i Sverige kunde han inte få tillbaka på några månader men som tur var fick han jobb efter bara en v på ett annat ställe och där är han kvar.

Kartongerna har fått stå ouppackade för jag har inte velat packa upp dem, det har känts väldigt jobbigt att ha dem ståendes i källaren. Vintern har varit jobbig, lång och mörk och jag har hela tiden haft känslan – vad gör jag här! Det har känts så fel att vara i Sverige i mörkret och kylan. Även om nu Malta hade en av de kallaste vintrarna på länge, det till och med snöade där!

Detta är barnens kartonger då jag höll på att packa deras minnessaker. Pågarna har två var men tösen, ja hon är lite mer nostalgisk så där är nog 5 lådor som är hennes;)