Våren är på väg.

Åh vad jag älskar att det börjar bli lite lite varmare och framförallt ljusare.

Livet blir lättare,jag hinner med så mycket mer och jag njuter. Jag njuter av att ta långa promenader med Simba i skogen och att höra fågelkvitter överallt. I äppelodlingarna runt omkring är det också full aktivitet, träden beskärs för fullt.

dav

Jag ser framemot att göra fint i trädgården, i fjol gjorde vi trädgårdslandet smalare för att det ska finnas en chans att det ska bli klart. Tidigare har det varit en evig kamp mellan mig och ogräset och det har varit mer stressande än rogivande. Att det jag gör hemma vid är med tanke på en försäljning av huset är en rejäl drivkraft, det ger kraft och energi att göra det där lilla extra.

Inomhus är nästan alla rum genomgångna och det är bara lite finputsning kvar förutom ovanvåningen där hallen och badrummet ska fräschas upp. Hallen håller jag på med och jag har fått ner de gamla tapeterna, både våra och de förra ägarnas. Kan ju säga som så, smaken är som baken…..dessutom ändras den genom tiderna.

Det märks tydligt att Harald och Matilda börjar bli redo att flytta hemifrån. Harald är knappt hemma och det känns som vi driver ett vandrarhem med gratis mat och logi. Han studerar,spelar innebandy samt tränar ett pojklag. Den lediga tid han trots allt har tillbringar han på sitt rum eller hemma hos en kompis.Matilda umgås mer med oss, eller rättare sagt är med i vardagsrummet där hon ser på tv. Men hon längtar efter att ha saker på sitt sätt. Allt ifrån hur det ser ut inuti köksskåpen,vad som ska handlas hem för mat och vad och hur det ska tillagas,inredning och inköp till hemmet. Ja det mesta helt enkelt. Nu har vi ganska olika tycke och smak så det gör inte saken lättare, samt att vi är viljestarka kvinnor båda. Så emellanåt är vi på kollisionskurs och ingen har väl mer rätt eller fel än någon annan, det är bara så att hon är flygfärdig. Känner så väl igen mig och minns hur frustrerande det var att vara så begränsad.

Även om det är jobbigt så är det samtidigt väldigt skönt, att barnen visar tydligt att de är redo att stå på egna ben. Att de har en längtan, ja i Matildas fall skulle jag nog vilja säga ett behov, att flytta hemifrån. Jag behöver inte ha dåligt samvete att jag också vill flytta, givetvis hade de gärna fått följa med oss. Men det är inte det de väljer och det respekterar jag. Så snart är det dags att börja ta lite större steg för att det ska bli möjligt för mig,min man och vår yngste son Arve att flytta till Malta. Att huset renoveras med tanke på försäljning är en sak, att jag övar på mitt engelska uttal är ett annat. Anser att jag har ganska bra ordförståelse då det gäller engelska men mitt uttal är (än så länge)mindre bra. Det mesta är nerpackat och jag har gått igenom vad som ska med och inte av resterande ting. Ca 100 kartonger kommer det att bli totalt! Det låter orimligt mycket men där är mycket som står mig kärt som jag inte vill skiljas ifrån. Böcker, fotoalbum,julpynt,finserviserna,dukar och gardiner. Ja och så oändligt mycket mer, alla kartongernas innehåll finns numera uppskrivet i ett block. Jag var tvungen att gå igenom kartongerna och plocka upp en del saker som saknades i vardagen och passade då på att få lite bättre ordning bland dem.

Hoppas de snart kan sändas ner till Malta där de gör bättre nytta än i vår källare.

 

Gabriella Persson

Kvinna, mamma, hustru, matte och kollega. Här skriver jag om hur vår planering inför flytten till Malta går samt lite glimtar ifrån vardagslivet. Mitt vardagsliv delar jag med min man, våra tre barn, hund och katter.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *