03.01.2015

även den starkaste orkar inte allt.

Från att ha haft en grym dag till att ha magkramper, näsblod, feber och känna sig helt utmattad. Det var min omvändning denna vecka. Det suger att ligga hemma och knappt orka gå upp ur sängen för att gå på toa. För några dagar sedan hade jag så mycket överskottsenergi att jag skulle kunna springa till Sverige, typ..  Men det är såhär min kropp säger ifrån när jag stressar för mycket, verkar det som. Eftersom att jag inte lyssnar eller känner av själv när jag tar ut mig så måste kroppen tillslut sätta stopp! Välbehövligt men irriterande att jag inte kan känna av när det börjar bli liiite för mycket jobb, fest eller allmänt pysslande som inte innehåller meningen ”ta det lugnt”

Jag bor ju med världens bästa och förstående roomie:sar som nästan väntade på att jag skulle bli utmattad, så som de har sett mig springa omkring dygnet runt.. Men de behandlar mig på bästa tänkbara sätt och det är så skönt att bo med några som inte dömer en efter ens svagheter. Alla har vi toppar och dalar i livet och just nu har jag hamnat i en liten svacka. Men med lite återhämtning så är jag back on track och ska då försöka tänka lite mer på mitt sätt att leva, det krävs en förändring.

Men det är ju så svårt att stanna upp och ta det lugnt när allt är som roligast. Varför måste det vara så? Och varför kan jag inte köra på halvfart hela tiden istället för att ösa 200% och sedan förvandlas till en svag och utmattad Hanna.

Nu ska jag fortsätta att reparera mig själv, hur man nu gör det.

 

HANNA

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *