Min personliga Malta resume

Vet inte riktigt var jag ska börja, men jag hade tänkt att göra en liten resume av året som svepte förbi. Det har varit det absolut bästa, men även det jobbigaste året i mitt liv. Jag har växt, och utvecklats så oerhört mycket på så kort tid. Jag har fått så många insikter och lärdomar, som jag kommer ha med mig för resten av mitt liv. Att resa, eller snarare flytta helt ensam till ett land jag aldrig besökt. Det är väldigt speciellt, och jag skulle rekomendera det till alla. Det har bidragit med till så mycket självreflektion, och även till en väldigt skör sårbarhet. För sårbar är exakt vad man blir när man gör något sånt här. Du är ensam, du känner inte någon. Du måste börja om på nytt. Ta in en helt ny kultur, och lära dig nya saker. Vardagen blir ny. Det kanske skulle vara en grov liknelse, men lite som att födas på nytt. Sårbarheten däremot är något jag inte ser som något negativt, utan snarare tvärtom. Du MÅSTE våga mer. Du blir social på ett helt annat sätt. Du börjar prata med människor på ett helt nytt sätt. En sån här inre resa, som både är fysisk och psykisk har med sig många ledtrådar på vägen. Sålänge man är uppmärksam på dessa dvs. Oftast visar det sig i människor, eller i tecken på resan. Det är intressant hur det ena hela tiden lett till det andra. Det jag lärt mig är att bli mer mottaglig för dessa ledtrådar. I mitt liv har jag ofta sett saker och ting svart på vitt. Men i varje människa finns både gott, och mindre bra. Det bästa man kan göra är att se det fina i människor. Se deras ljus. Fästa sin blick mot det. Jag antar att det är vad som kallas att älska villkorslöst. För du kommer aldrig nånsin träffa en människa som är precis som du vill att den ska vara. Och du själv kommer heller aldrig bli perfekt, och då kan man heller inte förvänta det sig av andra. Att låta människor få vara som dom är. Inte vilja förändra. Människan har det isig att vilja förändra andra, och tro att man kan göra det också. Vi alla har ju så rätt. Vi kämpar för vår ”rätt”. Men när det kommer till kritan kan vi inte kontrollera någon. Och ju mer vi vill kontrollera, desto mer förlorar vi kontrollen. Det ironiska är när man väl släpper denna kontroll, låter andra vara som dom är. Ser dess fina sidor. Ja då på något underligt sätt, bleknar de negativa sidorna mer och mer tills du inte ser dem längre. Om jag skulle skriva en bok om det ”perfekta” förhållandet, så skulle det handla om just det. För det tror jag är nycklarna till det. Det är samma sak, du kan inte kriga för fred. Du kan bara få fred, genom fred.

Året bestod av kontraster. Kontrasternas år. Jag har levt i eufori, förtvivlan, ensamhet, kärlek, lyckla, glädje, ja listan kan göras lång. Jag har gråtit tills det känts som mina ögon ska ploppa ur. Jag har upplevt en så stark ensamhet. Jag har mött många starka rädslor som funnits inom mig. Men det är märkligt, för uttrycket stämmer verkligen. Du vet inte hur stark du är, förrän du inte har något annat val. Jag har tvivlat, jag har velat ge upp. Som sagt det har varit väldigt starka kontraster. Men kontrasterna behövs. För du kan aldrig känna dig hög på lycka, om du aldrig varit på botten. Du vet aldrig vad du vill ha, förrän du verkligen upplevt vad du inte vill ha. På detta sätt expanderar man ständigt. Och är det itne så hela universum är uppbyggt?

Året bestod även att bli så jäkla mycket modigare. För om det är något jag blivit så är det modig. Jag har fått mer skinn på nästan, och en av mina största lärdomar var att faktiskt säga ifrån. Och detta har nog gjort mig lite mer tuff, skulle jag tro. Men det är också intressant då man är modig i ett sammanhang, kan man få mer mod i ett annat.

Jag har funnit en mer ro i mitt inre. Jag har blivit lugnare, och jag har förändrats oerhört mycket. Inte att dom sakerna inte redan fanns där. För allt finns där, och inte utanför oss, utan allt kommer inifrån. När jag tänker på min stora resa jag gjort på Malta, kan jag inte låta bli att känna en sån stark tacksamhet. Tacksamhet för att jag fått uppleva allt detta. Tacksamhet för allt denna lilla ö i Medelhavet gett mig. Men framförallt är jag tacksam för människorna. Jag har träffat så fina människor, som har stått med öppna famnar. Som inte bara bjudit på glädje och varme, utan så mycket kärlek. Det är vänner för livet. Det är något jag någon dag, själv hoppas kunna ta med mig till Sverige. För det är något Sverige behöver. Sedan har det varit möten som kanske inte varit de bästa, men som även ändå gett mig så mycket, vilket jag inte förstod då såklart.

Malta är en ö med en sån avslappnad, och lugn atmosfär. Och det är precis vad jag behövde. Jag är så glad at jag gjort detta. Jag är så tacksam för alla minnen, som kommer finnas med mig föralltid. Det är det bästa jag gjort någonsin. Jag kan med modet, och känna mig stolt över att med handen på hjärtat kunna säga. Jag är en kvinna nu, med barnasinnet i behåll förstås:) Jag bockar och bugar. Tack Malta <3JL1 JL2

Goodbye Malta, hello Stockholm

Så vad har hänt i mitt liv på senaste? Inte mycket om jag ska vara ärlig. Har pluggat på mina tentor som en galning. Haft Harrpy Potter maraton, och ständigt undrat varför Voldemort inte har någon näsa. Jag har lyssnat på Melody Gardot, och dött lite varje gång. Musik som spelar rakt in i hjärtat. Jag har tränat en del, och ätit desto mer:) Jag har struntat i allt Halloween firande, då det varit det rätta att göra. Nu ska jag göra något det från början inte varit meningen att jag skulle göra i denna blogg. Men jag tycker ändå det är viktigt att ta upp. Jag har inte mått jätte bra på senaste tiden. Det har varit mycket yttre påfrestningar för mig från flera olika håll, som gjort att jag mått dåligt. Envis som jag är, har jag försökt med allt för att skjuta undan mig detta. Så som flera gånger förut, har det aldrig fungerat. Det har snarare gjort saken värre. Ibland måste man bara ta in det som varit, och hur det faktiskt är. Acceptans kallas det. Det är inte okej, men man accepterar situationen. Tydligen kan man må dåligt i paradiset också, vilket är helt okej. Jag behövde bara ta in det, för att se saken klarare. Jag har verkligen inte känt mig som mig själv på senaste. Ju mer jag försökt streta emot detta, desto värre har det blivit. Jag har varit en liten ledsen Jessica sen en tid tillbaka. Vilket är helt okej det oxå. Det behövs kontrast, för att man ska veta vad man vill ha. Så man i stället kan foksuera på det. I förrgår drömde jag en av de vackraste drömmar jag nånsin haft. Jag drömde att tusentals stjärnor samlats kring mig. De gnistrade, och deras ljus nästan bländade mig. De glittrade likt diamanter. Till en början blev jag rädd. Eftet ett tag bestämde jag mig för att närma mig. Jag började sakta vidröra en stjärna. Då upplöstes stjärnan och blev till miljoner mindre stoftliknande stjärnor. Det var helt magiskt. Jag kände hur jag blev ett med hela situationen, och hur hela mitt hjärta fylldes av deras ljus. Jag kunde inte få nog. Jag ville vidröra alla stjärnor nu.

När jag vaknade förstod jag drömmen. Det är dags att åka hem. Så fort jag yttrat dessa ord som varit så skrämmande för mig, la sig ett lugn över mig. Bara tanken gjorde mig gladare. Om det är något jag lärt mig genom alla dessa år, så är det att alltid följa sina känslor. Nu känns det rätt att åka hem, så jag tänker göra det. Ibland msåte man vara ärlig mot sig själv, och inse vad som är bäst för en själv att göra. Jag behöver få distans till det som varit här, och byta miljö där jag kan känna mig trygg. Med mina närmsta. Jag vill bara umgås med de som står mig närmast, och bara få byta miljö för ett tag. Sedan ska det ju självklart bli kul att se Stockholm igen. Få göra de saker man kan göra där, som inte finns här. Få gå mina promenader i skogen. Andas den friska luften. Krama om min familj. Skratta och dampa mig med min syster. Äta svensk mat. Ta en lång och varm dusch. Inte frysa inomhus. Gå långa promenader i innerstan. Dricka mitt favorit vin. Bara vara glad, och göra det som gör mig glad. Jag har bokat en enkelbiljett. Jag tänker inte sätta ett datum på när jag känner mig redo att åka tillbaka. Om jag dock känner mig rätt kommer det inte dröja allt för lång tid. Och då kommer jag förhoppningsvis uppleva Malta på samma sätt, som jag gjorde när jag kom hit. Jag kommer ha ny energi, och känna mig gladare. Och bli samma euforiska monster som jag var när jag kom:)

Peters pool

I dag mötte jag tidigt upp Jossan och Jenny. Det är oerhört varmt fortfarande på Malta. Runt 30 grader varje dag. Så vi möttes upp tidigt för att åka till Peters pool, som ligger en bit bort. Vi sitter på bussen pratar om allt möjligt, och skrattar och har det kul. Tyvärr har inte busschaffören lika kul, så han ropar ut sluta skrika jätte argt. Vi börjar därför prata i väldigt låg ton, och jag hör knappt vad Jenny säger. Då blir han ännu mer arg, och ropar slutar ni inte skrika stannar jag bussen. Så det var ingen glad lax där inte. Måste ha vaknat på riktigt fel sida. Hur som helst stannade vi vid Peters pool, och har hängt där hela dagen. Så mysigt. Vi tog med oss picknick, och har haft en riktig tjej dag. Jenny och Josephine hoppade. Den känd ahunden kom dit och hoppade ”flygande hund”. Vi har skrattat, och haft riktigt härliga och intressanta diskussioner idag. Så glad att jag träffat så fina människor här.

Super soul sunday

Vill tipsa om ett program som jag börjat titta på ibland på kvällarna. Ett program med mycket feel good känsla. Det är Oprah Winfreys nya program Super soul sunday. Här bjuder hon in personer som Adyashanti, Paulo Coelho, Elizabeth GIlbert och många fler. Ni som är inne på samma spår som mig, vet vilka dessa personer är. Programmet handlar om spirualitet, personlig utveckling, spännande livsöden, kvinnliga förebilder, och mycket mer. Varje avsnitt avslutas med att filma något riktigt vackert. Har funnit väldigt mycket inspiration i detta program. Ni kan kolla alla avsnitt på http://www.oprah.com/app/super-soul-sunday.html

aya

Tacksam

Jag tror jag nämt det förr att livet här på Malta känns lite som att leva i en bubbla. Ibland vaknar man upp ur denna bubbla och inser både ett och annat. I går kom tanken att jag faktiskt bor 5 min från Medelhavet. Det kändes riktigt underbart. Senaste dagarna har jag känt mig så glad, och tacksam. Tacksam över så mycket. Jag känner mig så lyckligt lottad. Jag kan studera på distans, med något jag verkligen tycker om. Jag kan lägga upp mitt eget schema. Jag går dagligen mina powerwalks. Varje dag badar jag i Medelhavet. Jag förälskar mig dagligen i nya sidor av ön som jag upptäcker. Jag lever i ett land med sol, och värme. Jag går fortfarande i shorts och linne på kvällarna och tycker det är varmt. Jag läser böcker, och tittar på dokumäntärer om personlig utveckling och spirutuell inspiration dagligen. Jag äter hälsosamt mestadels av tiden. Jag får motion varje dag. Här och där tar jag ett glas vin. Varje dag tittar jag upp mot en stjärnklar natt. Jag brukar ofta avsluta kvällarna med en film. Så fort jag kan reser jag runt ön, för att upptäcka nya intressanta platser. Jag har träffat så oerhört fina människor här nere, med hjärtat på rätt sätlle. Så när allt kommer omkring. Så finns det inte mycket mer jag kan vilja ha. Allt är precis i sin ordning. Jag är så oerhört tacksam, och jag lever mitt drömliv. Dessa ovanstående saker är det som gör mig lyckligast. Och jag har turen att få ha allt detta i mitt liv. Jag känner mig så blessed. yes

Tjejkväll

I går hade jag en oerhört trevlig tjejkväll med Josephine, Johanna, Hedda, Jenny och Martina . Josephine hade ordnat allt så fint. Det bjöds på super goda tacos, och vin. Blev en massa tjejsnack, och skratt. Blev en jättefin kväll, som var super mysig. Timmarna flög förbi precis som vanligt. Riktigt fina människor dessa tjejer. Och härliga och glada för den delen också. Ni kan läsa Josephines blogg http://maltasvardag.blogg.se/ och Johannas blogg på http://alltommalta.com/johanna/tjejtjejkvall

 

Livshistorier

God morgon. Är uppe med tuppen, och ska snart ge mig ut på en morgon PW. I I går varj ag med skånepågarna, och tittade på lägenhets grejer. Blev en del saker. I kväll blir det tjej kväll. Ska bli toppen mysigt, perfekt fredag:) Människor på Malta är väldigt öppna, och det är inte ovanligt att man bara börjar prata med nya random människor dagligen. Jag hade inte alls svårt att anpassa mig till den kulturen. Tycker det är jätte kul, och det är så intressant att möta nya olika människor. I går när jag var på väg till Valetta, var bussen 1 timma sen ungefär. Då började jag prata med en vacker äldre dam i 60 års åldern. Håret var kolsvart, och lockat. Hon var väldigt smal, och hon var oerhört feminim. Hon utstrålade väldigt mycket kvinnlighet. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Hon var oerhört rolig, och ung i sitt sätt att prata. Hon berättade efter några min att hennes man gått bort för några år sedan. Jag såg besvärad ut, och sa att jag verkligen beklagade sorgen. Då sken denna dam upp, och sa att det minsann inte var tråkig alls. Hon sa ungefär att det var det bästa som hänt henne. Hon berättade att detta var början på hennes liv. Nu kunde hon vara lycklig. Hon berättade att män kom till hennes dörr med blommar. och att hon ständigt blev utbjuden. Hon tittade på mig och sa att jag var en mycket vacker ung kvinna. Hon fortsatte det viktigaste är att älska sig själv. Då frågade jag henne, hur lärde du dig älska dig själv? Vad gör dig lycklig? Då svarade hon bli aldrig känslomässigt bunden till någon. Sålänge män säger att jag är vacker, och åtråvärd. Då älskar jag mig själv. Om jag inte har det, då är jag likamed död i princip sa kvinnan. Hon fortsatte när en man säger att du är fin, betyder det att han älskar dig. Jag började mer och mer förstå att allt det jag såg från början i denna kvinna, bara var en fasad. Men jag blev ändå intresserad och ville höra mer. Hon tyckte att jag skulle träffa en man som var äldre än mig själv, med mycket pengar. Sedan när han tuppat av, kunde jag börja leva mitt nya lyckliga liv och göra vad jag ville. Hon fortsatte pengar, det ger en så mycket lycka. Jag frågade henne om hon hade haft en riktig stor kärlek i sitt liv. Om hon trodde på själsfrändrar. Då svarade hon nej, och fortsatte sitt tidigare resonemang. Jag vände sedan diskussionen, och berättade att jag vill ha kärleken. Att jag visst tror på själsfrändrar. Att det finns någon för alla därute. Jag tror jag väckte något inom kvinna efter vårt långa samtal. FÖr efter det, blev hon plötsligt helt tyst, och vi slutade prata. Hon såg mest obekväm ut. Detta samtal följde mig i många timmar efter.Det var var nog en av de sorgligaste livshistorier jag hört. Om en kvinna som gift sig för pengar. Levt olcyklig i hela sitt liv, för att sedan ”blomma” ut när han dött. Hon värderade sig egen kärlek i den uppmärksamhet hon får. Att vara så frånopplad, för pengar och yta. Jag tror fortfarande på den stora kärleken. Dock tror jag att alla ens relationer, bara är en spegelbild av en själv. Men någonstans därute tror jag han finns för mig. Jag vet hur den stora kärleken kommer vara, och kännas. Jag vet att när jag väl träffar han, då kommer jag veta direkt. Inget tvekande om saken. Tänker inte nöja mig med något annat. Tills dess tänker jag fortsätta vara singel. Faktum är att det är första gången jag varit singel såhär länge, och det har varit en av de bästa tiderna i mitt liv. Jag har aldrig utvecklats så mycket, på så kort tid. Jag har verkligen gått utanför min safety zone på alla sätt och vis. Jag har brytit mönster. Jag har vågat förändra mig. Jag har framförallt blivit så modig. Jag har följt mina drömmar. Jag lever min dröm. Det är så lustigt hur det ena ständigt leder till det andra. Men vad jag lärt mig är att ingenting får nånsin vara viktigare än att vara lycklig. Inget och ingen får nånsin gå före det. Jag vet att när rätt tid är inne, då kommerjag möta honom. Och tills dess är det faktiskt väldigt trevligt att vara singel. Jag gillar mitt sällskap, och det känns så tryggt. Det känns som jag växt in mer och mer i den person jag faktiskt var menad till att bli. Jag tykcer om att vara med mig själv. Jag tror nyckeln till ett lyckligt förhållande, är att se det bästa i varann. För det man fokuserar på, kommer man alltid få, och se mer av.

För varje dag som går förälskar jag mig mer och mer i denna underbara ö. Varje dag kan jag gå längs med medelhavet. Bada i medelhavet. Bo i ett klimat med 30 grader. Omge mig i en atmosfär som är oerhört lugn, och harmonisk. Detta var först bara en tanke. En tanke som expanderade till många. Något jag dagdrömde om dagligen. Och vart förde det mig? Jo nu är jag här, och lever min dröm. Detsamma tror jag gäller det allt i livet. Så denna gång vet jag att jag skapat något riktigt, riktigt stort<3love

Only in Malta

Jag vet att jag varit seg på at tuppdatera här. Men senaste tiden har jag bara suttit med tråkiga tentor dygnet runt. Det är en delkurs om forskning vilket inte är mitt starkaste ämne direkt. Nu i veckan är min sista tenta för den kursen. Känns så oerhört skönt. Sen kommer jag läsa hälsopedagogik 2, och kommunikation, ledarskap och hälsa. Detta ser jag verkligen fram emot. Det är ju det jag brinner för, och tycker är kul. Så det kommer kännas lite som att vara back on track igen. Det är ju betydligt enklare att läsa om något man tycker är kul.
Så vad har hänt i mitt liv senaste tiden? Nja inte så värst mycket. Har ju knappt haft något liv pga studierna, men vill ändå berätta lite roliga saker som hänt.
Only in Malta 1:
Jag är ute och går min morgon promenad. Efter ett tag vandrar jag ut till en ö, som ligger i närheten. Jag hinner inte gå länge förrän jag ser detta. Jag går närmare, och börjar gap skratta. Detta var nog det bästa på länge. Jag visste att malteser är djurvänner. Men ett eget litet samhälle för ankorna? Duck island kallades det. Haha duck world. Dom tar gärna emot donationer, så skänk gärna en slant. Detta gjorde hela min dag.duck1duckOnly in Malta 2:
I söndags var jag och skånepågarna i Marsaloxx eller hur det nu stavas. Vi var på den stora marknaden, och hade det väldigt trevligt. Jossan provade tusen solbrillor för att hitta de rätta. Anders var rastlös. Jag köpte med mig ett par tränings shorts. På vägen hem i bussen, tittar jag upp mot himlen. Informerar Jossan om vad jag ser. Hon ser smått oroad ut. Det dröjer inte länge förrän det börjar ösregna. Blixtrar, åska. Fullständigt kaos uppstår. Alla kliver sedan motvilligt av bussen, för buss byte. Regnet piskar ner, och vi springer i vatten. Jag skriker, och skrattar hysteriskt. Jag lämnar skåningarna, och springer in i min buss. I bussen är självklart acn på. Ja ni kan nog räkna ut det själva. Jag var dyngsur, oh an på. Bussen åker i snigel takt, för det går inte ens att se längre. Bilar är täckta av vatten. BBilarna simmar. Galna Italienare på bussen, skrattar och tycker det är superkul. När jag sedan ska gå av bussen är vädret fortf igång. Det blixtrar konstant. Jag springer in på den lokala baren. Fodd säger jag bara. Food? Malteserna som står där inne, skrattar åt mig. Jag är så dyngvåt. Mascaran rinner. Jag ser helt knäckt ut. En gatuhund, hade nog sett mer trevlig ut. De beklagar, och knäpper händerna. Föråt förlåt. Jag springer därifrån. Upp för min backe som är väldigt brant till mitt hem. Här forsar det nu vatten ner. Jag går i flip flop. Varje steg håller jag på att ramla. Och det är tungt. När jag kommer in har jag sjunkit in i ett enda stort svart hål haha. Jag skrattar nu när jag tänker efter. Jag minns bara att jag kommer hem, släcker, och däckar. jossan En väldigt glad Josephine på marknaden

Only in Malta 3:

För någon dag sedan var jag ute och skulle gå min vanliga morgonpromenad. Då dyker det upp en man och utbrister wanna race? Och jag utbrister hell yeah haha. Jag älskar tävlingar, och utmaningar. Det visade sig att detta var en man som var väldigt tränad, och i jättebra form. Detta var jättekul, för det blev verkligen en utmaning att hänga med. Så vi sprang på ett jäkla bra tag iaf. Säkert i 40 min, och det var superkul. Hur som helst så vann han, men det var roligt att tävla. Kul att få lite motstånd, sedan ett väldigt roligt och intressant samtal på vägen

 

 

 

 

Stress

Sedan jag kom hit har jag haft det så himla roligt. Det var som att gå in i en dimma. Malta dimman. Det har hänt oerhört mycket, och det har varit mycket intryck för mig att ta in. Jag har bara gjort en massa roliga saker, och nu slog det tillbaka haha. Jag hade haft så roligt, att jag glömt bort mitt plugg. Så mitt i allt blir jag först sjuk, får humörsvängningar from hell, sen kommer jag på att det nog vore en ide att öppna böckerna. Sen dess har jag inte haft något liv. Suttit inne alla vackra dagar. Dag och natt har jag suttit med en jätte massiv uppsats. Sen att det är mitt starka, favorit ämne om forskning gör ju inte saken bättre. Shit nu när jag tänker efter, det har varit rätt tufft faktiskt. Dock blev jag klar med den i går, vilken var en oerhörd stor lättnad. Nu och nästa vecka blir det en massa plugg igen, men dock inte på samma nivå. Sedan blir det lite slappare i skolan. Dock har jag nu lärt mig. PLANERING! Detta händer mig allt för ofta. Jag blir alltid klar i tid, men till vilken pris? Mitt i all självömkan har jag gått ner till havet. Väldigt kort stund dock, men det har hjälpt väldigt mycket. Jag tror att Medelhavet för något magiskt med sig. Det känns som att det renar en. De senaste dagarna, har det blåst storm på sjlön. Detta har bildat jätte vågor. Det var som magi. Att se dessa vågar spela, bara sitta och titta. Lyssna på ljudet. Låta varenda tanke bara försvinna. Att bara få sitta där vid klipporna. Det var en sådan kraft i dessa vågar, och naturen gjorde sig hörd. Det var så vackert, och förtrollande. Det hjälpte mig få ny kraft.

I dag ska jag fortsätta plugga. Jag ska även hinna med att städa. Jag skaffade tillslut en dammsugare, som snälla Camilo hjälpte mig hitta. Nu slipper jag städa Malta style som tar 2 timmar för bara golven, och ändå inte blir rent. Fick aldrig till rätta knycken. Att borsta, moppa, och sen stå på knä för att torka med skinn. Nej det var inte min cup of tea, och det var alldeles för tidskrävande och jobbigt. I dag ska jag ta ett dopp i Medelhavet, och bara lyssna på en ny ljudbok. För det ärjag värd:)hallo

Den perfekta dagen

Jag har haft världens bästa dag. Den har snarare varit gigantisk:) Längesen jag hade så kul. Jag tror tillochmed man skulle kunna göra en film om denna dag i mitt liv haha. Dagen började med att jag vaknade tidigt. Jag bestämde mig för att prova en ny affär som heter Miracle foods, som skulle ligga någorlunda nära mig. De har fryst kött, som det annars finns rätt dåligt av i vanliga mataffärer här på Malta. Jag hade gjort en karta, och det tog inte lång tid förrän jag hittade det. På vägen mötte jag någon engelsk gubbe som fortfarande inte verkade ha gått och lagt sig, som skålade och utbrast något luddig med rostig röst. Jag skrattade och gick vidare. När jag kom fram till affären kom jag på att jag behövde hämta ut pengar. Jag vandrade ner mot Partyville hållet ”partygata i St Julians”. Där möter jag på självaste ghostbusters. Det är en man som går runt på en dammsugarliknande sak, som ansluts till en tub på ryggen. Då detta är en töntfilm som jag råkar gilla, och andra filmer i den genren gör inte saken bättre. Det ser så kul ut, och jag vet faktiskt inte om han faktiskt är utklädd till Ghostbusters, för helt ärligt på Malta vet man inte. Här firar man ju och smäller på som satan för att dra bort onda andar och demoner från gatorna. Så så jäkla osannolikt är det inte. Jag får ett sånt skrattanfall, att jag knappt kan gå vidare. Får så ont i magen. Jag vandrar vidare och undrar om även han kanske bara inte hade avslutat sin kväll ännu, och klädde ut sig till Ghostbusters. Sedan går jag vidare mot affären. Jag lyckas handla 3 kg av kycklingfile, kycklingklubbor samt lax. Detta gick på runt 15 euro. Där kan vi snacka om valuta för pengarna. Därefter går jag hem duschar, och har bestämt mig för att åka in till Valetta och agera turist. Jag väntar på bussen, och sedan kommer en buss. Jag har aldrig åkt den linjen förut, så jag frågar en man om den går till Valetta. Ja visst gör den det säger gubben. Jag åker nu en annan väg. Okej tänker jag den åker väl bara en extra lång väg tänker jag. Annars tar det ungefär 20-25 min till Valetta. Helt plötsligt känner jag inte igen mig längre. Aja optimistisk som jag är tänker jag den åker väl en EXTRA lång väg till Valetta. Det var ändå så trevligt att åka buss. Var så positiv och glad stäming där inne. Men efterj ag åkt förbi öde landskap efter ödelandskap fattar jag, denna buss åker fan inte till Valetta. Mitt svenska hjärta grips av små panik. Detta då jag inte är så bekant med bussarna här. Jag har egentligen absolut ingen koll alls. Jag är ensam. Jag är lost. Vad fan ska jag göra? På skylten står det plötsligt nsäta hållplats Rabat. Här går jag av. Min nya kultur som jag börjat ta in alltmer sen jag kom hit säger åt mig att stiga av. Jag gör det. Rabat är en stad jag inte varit i ännu. Ett lugn lägger sig över mig och jag tänker Lets do thizzzz. Finns nog någon kosmisk förklaring till att det blev såhär. SÅ först vandrar jag vidare till Medina. Här strosar jag omkring ett bra tag helt i mina egna tankar. Jag går runt och nynnar, och pratar för mig själv. Stannar och tar bilder. Stannar vid varje blomma jag kan se, och förundras av alla dess färger. Jag luktar, och iaktar alla söta turister som springer omkring bland de trånga gränderna. Jag går in i en pampig kyrka. Jag bara står där ett bra tag, och tittar upp mot det magnifika taket. Jag vandrar sedan ut från Medina, och går in i Rabat. Supermysig liten stad, som var oerhört lugn och fin. Här gick jag runt bland små affärer, och under kläder som hängdes på tork på linor. Små söta cafeer, där en och annan maltes satt utanför. Efter ungefär en timme besätmmer jag mig för att åka vidare till Valetta. Nu går jag på rätt buss, och busschaffören skojar med mig genom engelska skämt. Detta är något som sker ofta här. Kanske tror dom jag är från England? Efter en betydligt kortare bussresa kommer jag fram till Valetta. Här går jag säkert runt i 2 timmar. Ser på de majestätiska kyrkorna. Njuter av folkmyllret. Går längs med jättebranta smala gränder. Hela dagen känner jag mig som ett barn som leker. Jag är i ett fullständigt flow. Kan det bli bättre tänker jag kosntant. Och det bara blir det hela tiden. Jag sätter mig och tar en av de godaste glassar jag ätit med kakor. Jag iaktar människorna på gatan som vandrar förbi. Helt ovetandes om att en liten flicka sitter och beundrar dem. Därefter när jag avslutat min glass, ser jag en hippie man sitta vid ett piano mitt på gatan. Jag ÄLSKAR piano. Jag stannar upp för att lyssna på hans nästa sång. Då hör jag de första tonerna, och inser fort att det är what a wonderful world. Då brister det för mig. Jag blir tvungen att sätta på mig solglasögonen. Det blir bara för mäktigt för mig. Jag är i en sån eufori nu. Mitt hjärta seglar iväg i hans toner. Det är så vackert. Jag tar in staden, samtidigt som jag får lyssna gtill en av världens vackraste låtar. Det är svårt att beskriva denna stund, men den var magisk.

Då jag vandrat ett tag i Valetta besätmmer jag mig för att åka hemåt. Eller jag går av i Sliema, för att göra lite shopping. Detta blev jag dock uttråkad av. Hade även börjat få lågt blodsocker. Så jag sätter mig på en asiatisk restaurang. Väntar otåligt. Sen komemr maten. Och då menar jag maten med stort M. Det var nog den godaste kina mat jag någonsin ätit, efter en vid hornstull i Sthlm. Herregud det var så gott. Humöret sattes åter igen på topp. Och jag börjar skratta. Kan det bli bättre än såhär. Nej tänker jag, det kan det inte bli. Jag avslutar kvällen med att gå och handla. Därefter besöker jag den svenska godisaffären. Jag vandrar hem i mörkret, och bland alla neonljus. Tittar ut över Spinola bay, och alla ljus som tänts. Jag vandrar hem som världens lycligaste flicka. En flicka som gjort sig fri.

Bilder från Medina

Bilder från Rabat

Bilder från Valetta

Sen dog batteriet på kameran