månadsarkiv: november 2014

Goodbye Malta, hello Stockholm

Så vad har hänt i mitt liv på senaste? Inte mycket om jag ska vara ärlig. Har pluggat på mina tentor som en galning. Haft Harrpy Potter maraton, och ständigt undrat varför Voldemort inte har någon näsa. Jag har lyssnat på Melody Gardot, och dött lite varje gång. Musik som spelar rakt in i hjärtat. Jag har tränat en del, och ätit desto mer:) Jag har struntat i allt Halloween firande, då det varit det rätta att göra. Nu ska jag göra något det från början inte varit meningen att jag skulle göra i denna blogg. Men jag tycker ändå det är viktigt att ta upp. Jag har inte mått jätte bra på senaste tiden. Det har varit mycket yttre påfrestningar för mig från flera olika håll, som gjort att jag mått dåligt. Envis som jag är, har jag försökt med allt för att skjuta undan mig detta. Så som flera gånger förut, har det aldrig fungerat. Det har snarare gjort saken värre. Ibland måste man bara ta in det som varit, och hur det faktiskt är. Acceptans kallas det. Det är inte okej, men man accepterar situationen. Tydligen kan man må dåligt i paradiset också, vilket är helt okej. Jag behövde bara ta in det, för att se saken klarare. Jag har verkligen inte känt mig som mig själv på senaste. Ju mer jag försökt streta emot detta, desto värre har det blivit. Jag har varit en liten ledsen Jessica sen en tid tillbaka. Vilket är helt okej det oxå. Det behövs kontrast, för att man ska veta vad man vill ha. Så man i stället kan foksuera på det. I förrgår drömde jag en av de vackraste drömmar jag nånsin haft. Jag drömde att tusentals stjärnor samlats kring mig. De gnistrade, och deras ljus nästan bländade mig. De glittrade likt diamanter. Till en början blev jag rädd. Eftet ett tag bestämde jag mig för att närma mig. Jag började sakta vidröra en stjärna. Då upplöstes stjärnan och blev till miljoner mindre stoftliknande stjärnor. Det var helt magiskt. Jag kände hur jag blev ett med hela situationen, och hur hela mitt hjärta fylldes av deras ljus. Jag kunde inte få nog. Jag ville vidröra alla stjärnor nu.

När jag vaknade förstod jag drömmen. Det är dags att åka hem. Så fort jag yttrat dessa ord som varit så skrämmande för mig, la sig ett lugn över mig. Bara tanken gjorde mig gladare. Om det är något jag lärt mig genom alla dessa år, så är det att alltid följa sina känslor. Nu känns det rätt att åka hem, så jag tänker göra det. Ibland msåte man vara ärlig mot sig själv, och inse vad som är bäst för en själv att göra. Jag behöver få distans till det som varit här, och byta miljö där jag kan känna mig trygg. Med mina närmsta. Jag vill bara umgås med de som står mig närmast, och bara få byta miljö för ett tag. Sedan ska det ju självklart bli kul att se Stockholm igen. Få göra de saker man kan göra där, som inte finns här. Få gå mina promenader i skogen. Andas den friska luften. Krama om min familj. Skratta och dampa mig med min syster. Äta svensk mat. Ta en lång och varm dusch. Inte frysa inomhus. Gå långa promenader i innerstan. Dricka mitt favorit vin. Bara vara glad, och göra det som gör mig glad. Jag har bokat en enkelbiljett. Jag tänker inte sätta ett datum på när jag känner mig redo att åka tillbaka. Om jag dock känner mig rätt kommer det inte dröja allt för lång tid. Och då kommer jag förhoppningsvis uppleva Malta på samma sätt, som jag gjorde när jag kom hit. Jag kommer ha ny energi, och känna mig gladare. Och bli samma euforiska monster som jag var när jag kom:)