Den perfekta dagen

Jag har haft världens bästa dag. Den har snarare varit gigantisk:) Längesen jag hade så kul. Jag tror tillochmed man skulle kunna göra en film om denna dag i mitt liv haha. Dagen började med att jag vaknade tidigt. Jag bestämde mig för att prova en ny affär som heter Miracle foods, som skulle ligga någorlunda nära mig. De har fryst kött, som det annars finns rätt dåligt av i vanliga mataffärer här på Malta. Jag hade gjort en karta, och det tog inte lång tid förrän jag hittade det. På vägen mötte jag någon engelsk gubbe som fortfarande inte verkade ha gått och lagt sig, som skålade och utbrast något luddig med rostig röst. Jag skrattade och gick vidare. När jag kom fram till affären kom jag på att jag behövde hämta ut pengar. Jag vandrade ner mot Partyville hållet ”partygata i St Julians”. Där möter jag på självaste ghostbusters. Det är en man som går runt på en dammsugarliknande sak, som ansluts till en tub på ryggen. Då detta är en töntfilm som jag råkar gilla, och andra filmer i den genren gör inte saken bättre. Det ser så kul ut, och jag vet faktiskt inte om han faktiskt är utklädd till Ghostbusters, för helt ärligt på Malta vet man inte. Här firar man ju och smäller på som satan för att dra bort onda andar och demoner från gatorna. Så så jäkla osannolikt är det inte. Jag får ett sånt skrattanfall, att jag knappt kan gå vidare. Får så ont i magen. Jag vandrar vidare och undrar om även han kanske bara inte hade avslutat sin kväll ännu, och klädde ut sig till Ghostbusters. Sedan går jag vidare mot affären. Jag lyckas handla 3 kg av kycklingfile, kycklingklubbor samt lax. Detta gick på runt 15 euro. Där kan vi snacka om valuta för pengarna. Därefter går jag hem duschar, och har bestämt mig för att åka in till Valetta och agera turist. Jag väntar på bussen, och sedan kommer en buss. Jag har aldrig åkt den linjen förut, så jag frågar en man om den går till Valetta. Ja visst gör den det säger gubben. Jag åker nu en annan väg. Okej tänker jag den åker väl bara en extra lång väg tänker jag. Annars tar det ungefär 20-25 min till Valetta. Helt plötsligt känner jag inte igen mig längre. Aja optimistisk som jag är tänker jag den åker väl en EXTRA lång väg till Valetta. Det var ändå så trevligt att åka buss. Var så positiv och glad stäming där inne. Men efterj ag åkt förbi öde landskap efter ödelandskap fattar jag, denna buss åker fan inte till Valetta. Mitt svenska hjärta grips av små panik. Detta då jag inte är så bekant med bussarna här. Jag har egentligen absolut ingen koll alls. Jag är ensam. Jag är lost. Vad fan ska jag göra? På skylten står det plötsligt nsäta hållplats Rabat. Här går jag av. Min nya kultur som jag börjat ta in alltmer sen jag kom hit säger åt mig att stiga av. Jag gör det. Rabat är en stad jag inte varit i ännu. Ett lugn lägger sig över mig och jag tänker Lets do thizzzz. Finns nog någon kosmisk förklaring till att det blev såhär. SÅ först vandrar jag vidare till Medina. Här strosar jag omkring ett bra tag helt i mina egna tankar. Jag går runt och nynnar, och pratar för mig själv. Stannar och tar bilder. Stannar vid varje blomma jag kan se, och förundras av alla dess färger. Jag luktar, och iaktar alla söta turister som springer omkring bland de trånga gränderna. Jag går in i en pampig kyrka. Jag bara står där ett bra tag, och tittar upp mot det magnifika taket. Jag vandrar sedan ut från Medina, och går in i Rabat. Supermysig liten stad, som var oerhört lugn och fin. Här gick jag runt bland små affärer, och under kläder som hängdes på tork på linor. Små söta cafeer, där en och annan maltes satt utanför. Efter ungefär en timme besätmmer jag mig för att åka vidare till Valetta. Nu går jag på rätt buss, och busschaffören skojar med mig genom engelska skämt. Detta är något som sker ofta här. Kanske tror dom jag är från England? Efter en betydligt kortare bussresa kommer jag fram till Valetta. Här går jag säkert runt i 2 timmar. Ser på de majestätiska kyrkorna. Njuter av folkmyllret. Går längs med jättebranta smala gränder. Hela dagen känner jag mig som ett barn som leker. Jag är i ett fullständigt flow. Kan det bli bättre tänker jag kosntant. Och det bara blir det hela tiden. Jag sätter mig och tar en av de godaste glassar jag ätit med kakor. Jag iaktar människorna på gatan som vandrar förbi. Helt ovetandes om att en liten flicka sitter och beundrar dem. Därefter när jag avslutat min glass, ser jag en hippie man sitta vid ett piano mitt på gatan. Jag ÄLSKAR piano. Jag stannar upp för att lyssna på hans nästa sång. Då hör jag de första tonerna, och inser fort att det är what a wonderful world. Då brister det för mig. Jag blir tvungen att sätta på mig solglasögonen. Det blir bara för mäktigt för mig. Jag är i en sån eufori nu. Mitt hjärta seglar iväg i hans toner. Det är så vackert. Jag tar in staden, samtidigt som jag får lyssna gtill en av världens vackraste låtar. Det är svårt att beskriva denna stund, men den var magisk.

Då jag vandrat ett tag i Valetta besätmmer jag mig för att åka hemåt. Eller jag går av i Sliema, för att göra lite shopping. Detta blev jag dock uttråkad av. Hade även börjat få lågt blodsocker. Så jag sätter mig på en asiatisk restaurang. Väntar otåligt. Sen komemr maten. Och då menar jag maten med stort M. Det var nog den godaste kina mat jag någonsin ätit, efter en vid hornstull i Sthlm. Herregud det var så gott. Humöret sattes åter igen på topp. Och jag börjar skratta. Kan det bli bättre än såhär. Nej tänker jag, det kan det inte bli. Jag avslutar kvällen med att gå och handla. Därefter besöker jag den svenska godisaffären. Jag vandrar hem i mörkret, och bland alla neonljus. Tittar ut över Spinola bay, och alla ljus som tänts. Jag vandrar hem som världens lycligaste flicka. En flicka som gjort sig fri.

Bilder från Medina

Bilder från Rabat

Bilder från Valetta

Sen dog batteriet på kameran

1 tanke kring ”Den perfekta dagen

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *