Min personliga Malta resume

Vet inte riktigt var jag ska börja, men jag hade tänkt att göra en liten resume av året som svepte förbi. Det har varit det absolut bästa, men även det jobbigaste året i mitt liv. Jag har växt, och utvecklats så oerhört mycket på så kort tid. Jag har fått så många insikter och lärdomar, som jag kommer ha med mig för resten av mitt liv. Att resa, eller snarare flytta helt ensam till ett land jag aldrig besökt. Det är väldigt speciellt, och jag skulle rekomendera det till alla. Det har bidragit med till så mycket självreflektion, och även till en väldigt skör sårbarhet. För sårbar är exakt vad man blir när man gör något sånt här. Du är ensam, du känner inte någon. Du måste börja om på nytt. Ta in en helt ny kultur, och lära dig nya saker. Vardagen blir ny. Det kanske skulle vara en grov liknelse, men lite som att födas på nytt. Sårbarheten däremot är något jag inte ser som något negativt, utan snarare tvärtom. Du MÅSTE våga mer. Du blir social på ett helt annat sätt. Du börjar prata med människor på ett helt nytt sätt. En sån här inre resa, som både är fysisk och psykisk har med sig många ledtrådar på vägen. Sålänge man är uppmärksam på dessa dvs. Oftast visar det sig i människor, eller i tecken på resan. Det är intressant hur det ena hela tiden lett till det andra. Det jag lärt mig är att bli mer mottaglig för dessa ledtrådar. I mitt liv har jag ofta sett saker och ting svart på vitt. Men i varje människa finns både gott, och mindre bra. Det bästa man kan göra är att se det fina i människor. Se deras ljus. Fästa sin blick mot det. Jag antar att det är vad som kallas att älska villkorslöst. För du kommer aldrig nånsin träffa en människa som är precis som du vill att den ska vara. Och du själv kommer heller aldrig bli perfekt, och då kan man heller inte förvänta det sig av andra. Att låta människor få vara som dom är. Inte vilja förändra. Människan har det isig att vilja förändra andra, och tro att man kan göra det också. Vi alla har ju så rätt. Vi kämpar för vår ”rätt”. Men när det kommer till kritan kan vi inte kontrollera någon. Och ju mer vi vill kontrollera, desto mer förlorar vi kontrollen. Det ironiska är när man väl släpper denna kontroll, låter andra vara som dom är. Ser dess fina sidor. Ja då på något underligt sätt, bleknar de negativa sidorna mer och mer tills du inte ser dem längre. Om jag skulle skriva en bok om det ”perfekta” förhållandet, så skulle det handla om just det. För det tror jag är nycklarna till det. Det är samma sak, du kan inte kriga för fred. Du kan bara få fred, genom fred.

Året bestod av kontraster. Kontrasternas år. Jag har levt i eufori, förtvivlan, ensamhet, kärlek, lyckla, glädje, ja listan kan göras lång. Jag har gråtit tills det känts som mina ögon ska ploppa ur. Jag har upplevt en så stark ensamhet. Jag har mött många starka rädslor som funnits inom mig. Men det är märkligt, för uttrycket stämmer verkligen. Du vet inte hur stark du är, förrän du inte har något annat val. Jag har tvivlat, jag har velat ge upp. Som sagt det har varit väldigt starka kontraster. Men kontrasterna behövs. För du kan aldrig känna dig hög på lycka, om du aldrig varit på botten. Du vet aldrig vad du vill ha, förrän du verkligen upplevt vad du inte vill ha. På detta sätt expanderar man ständigt. Och är det itne så hela universum är uppbyggt?

Året bestod även att bli så jäkla mycket modigare. För om det är något jag blivit så är det modig. Jag har fått mer skinn på nästan, och en av mina största lärdomar var att faktiskt säga ifrån. Och detta har nog gjort mig lite mer tuff, skulle jag tro. Men det är också intressant då man är modig i ett sammanhang, kan man få mer mod i ett annat.

Jag har funnit en mer ro i mitt inre. Jag har blivit lugnare, och jag har förändrats oerhört mycket. Inte att dom sakerna inte redan fanns där. För allt finns där, och inte utanför oss, utan allt kommer inifrån. När jag tänker på min stora resa jag gjort på Malta, kan jag inte låta bli att känna en sån stark tacksamhet. Tacksamhet för att jag fått uppleva allt detta. Tacksamhet för allt denna lilla ö i Medelhavet gett mig. Men framförallt är jag tacksam för människorna. Jag har träffat så fina människor, som har stått med öppna famnar. Som inte bara bjudit på glädje och varme, utan så mycket kärlek. Det är vänner för livet. Det är något jag någon dag, själv hoppas kunna ta med mig till Sverige. För det är något Sverige behöver. Sedan har det varit möten som kanske inte varit de bästa, men som även ändå gett mig så mycket, vilket jag inte förstod då såklart.

Malta är en ö med en sån avslappnad, och lugn atmosfär. Och det är precis vad jag behövde. Jag är så glad at jag gjort detta. Jag är så tacksam för alla minnen, som kommer finnas med mig föralltid. Det är det bästa jag gjort någonsin. Jag kan med modet, och känna mig stolt över att med handen på hjärtat kunna säga. Jag är en kvinna nu, med barnasinnet i behåll förstås:) Jag bockar och bugar. Tack Malta <3JL1 JL2

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *