Underbara sol

Imorse vaknade jag och kikade genom springan mellan sovrummet och vardagsrummet för att kolla om det var sol. När det är molnigt brukar jag inte ha bråttom upp, men mornar som dessa när solen visar sig från sin bästa sida brukar jag vara väldigt snabb upp. På med kaffet och ut snabbt på balkongen 🙂 Tyvärr stannade den inte så länge idag. Igår morse var första gången som jag kände att det var lite för varmt med min jacka på väg till jobbet. Måste vara ett tecken att varmare väder är på g 🙂

I torsdags hade vi en väldigt trevlig after work med jobbet. God mat och öl på Dubliner. Igår kväll tog jag och Camilla en härlig after work i Paceville. Påfyllning med massa positiv energi 🙂

Idag var det dags att betala hyran och med den också se hur hög räkningen på el och vatten skulle bli. El och vatten är väldigt dyrt här. Jag hade förberett mig på 50-70 euro och mycket riktigt landade räkningen på 55 euro. Och då har jag såklart snålat väldigt mycket på både el och vatten eftersom jag vet att det är dyrt. Jag har aldrig lampor tända, bara när det är direkt nödvändigt för att se. Jag tänker på att laga mat som inte kräver så lång tid i ugn eller på spis. Jag har ingen uppvärmning av lägenheten. Därför märks det vad dyrt det är om man tänker att 55 euro blir räkningen trots att jag snålar in på allt, hela tiden.

Underbar förmiddagssol :)

Underbar förmiddagssol 🙂

Bästa bästa sättet att spendera en ledig lördag.

Bästa bästa sättet att spendera en ledig lördag.

Och slutligtvis denna bild! Precis så ;-)

Och slutligtvis denna bild! Precis så 😉

Plus och minus med Malta

Känner mig både lite sentimental och rastlös vilket förmodligen har att göra med att jag legat hemma i några dagar. Imorgon ska jag jobba igen och jag tror att det kommer göra mig gott med lite socialt umgänge! Så mycket har inte jag och min italienska granne att prata om, även om han nog tror jag. Han frågade hur jag mådde häromdagen och jag berättade att jag är sjuk och har ont i magen. ”You need to drink water with lemon and onion. I always do when I am sick. It’s good for you!” Det har jag aldrig hört om, men det kan väl vara värt att lägga på minnet, vad vet jag 😉

Jag har pratat en del med vänner hemma i Sverige. Jag saknar så mycket! När jag tänker på dom eller facetimar med dom så känns det verkligen att jag är långt borta. Igår firade jag ju faktiskt en månad på Malta. Jag förstår inte hur en månad kan gå så fort! Den bara svischade förbi!

Men visst kan jag få hemlängtan ändå när jag tänker på vissa saker, till exempel:

1. Mina fina vänner och min fina familj! Önskar att de var här med mig. Framförallt känns det jobbigt att en väldigt nära vän har något stort och fint som väntar om en månad, och jag kommer inte vara där med henne. Det plågar mig.

2. Studierna. Inte för att de är kvar i Sverige, men jag får ändå så varma känslor av att tänka på hela studietiden. Jag saknar det.

3. Ica Maxi. Haha, jag vet hur knäppt det låter men på Malta finns inga särskilt stora mataffärer. Jag som älskar att laga mat och även att handla den kan verkligen sakna en stor mataffär. Med struktur.

4. Kranvatten och Gevalia.

5. Bäddmadrass!!

Men så finns det ju sakar här på Malta som väger upp, till exempel:

1. Min fantastiska lägenhet som jag är så tacksam att jag fick.

2. Klimatet. En maltesisk vinter är såklart väldigt varm i jämförelse med Sverige.

3. Stämningen. Är malteser någonsin stressade? (På gott och ont…manana manana oavsett vad det gäller)

4. Havet. Det är en fröjd att gå längs havet till och från jobbet!

5. Maten. Då tänker jag på frukt och grönsaker, jag upplever att de smakar mer här.

Och på balkongen börjar det dofta sommar :-)

Och på balkongen börjar det dofta sommar 🙂

 

 

Wordfeud och film

Min rastlösa själ blir tokig av att ligga här hemma i soffan. Jag ser fram emot att komma igång som vanligt igen. Det märks att kroppen är nedsatt, en promenad ner till Scotts ger en puls på 180. Och jag har fått ett litet liggsår på örat av allt vilande, ha ha. Men jag vet ju att det är nyckeln för att bli helt bra, att vila. Jag hoppas i alla fall att jag slipper vara med om något sånt här igen. Hua.

Jag underhåller mig själv så gott det går med Facebook och filmer. Och jag har en syster som också fått en långdragen influensa så vi ligger hemma i varsin lägenhet och spelar wordfeud med varandra.

Tacksamhet

Den här ”klara sig själv”-mentaliteten är inte alltid till min fördel. Så efter att fina Stephanie varit här med blommor, tidningar och massa positiv energi är jag så tacksam. Tänk vad lite härligt sällskap kan göra. Det är mycket lättare att vara sjuk nu.

Igår beställde jag home delivery via Greens Supermarket. De tog inte någon utkörningsavgift och det var som vilken mataffär som helst, till och med lite billigare. Hallå, hur smart? Jag älskar service. Det tog två timmar innan leverans, vilket är helt rimligt. Jag uppfattade det som att det hade gått fortare om det inte vore för att mataffären hade försökt nå mig utan att lyckas. De ville nämligen dubbelkolla med mig, eftersom jag hade klickat i en vara som det var kampanj på (det visste inte ens jag), och kampanjen precis hade gått ut. De ville alltså kolla om jag fortfarande villa köpa varan nu när den var en krona dyrare (ja, det var något sånt fjantigt, eller om det var två spänn). ”Oh no, i can’t afford that, I am sorry, I will have to put that away”. Haha 😉 Jag har ingen vidare aptit så jag försöker få ner lite yoghurt och müsli åtminstone. Lugn kväll i soffan och jag ska samla ny energi och kraft så jag snart blir mitt vanliga jag igen.

Så otroligt fint <3

Så otroligt fint <3

Lådan från Greens. Pizza, yoghurt, vatten och grönsaker - alla förutsättning för att bli frisk alltså ;-)

Lådan från Greens. Pizza, yoghurt, vatten och grönsaker (bland annat) – alla förutsättningar för att bli frisk alltså 😉

Orkeslös

Jag är helt orkeslös och har sjukt ont i magen. Samlade kraft innan för att gå till apoteket och hämta ut receptet. Skulle ju inte vara några problem, det står att det ska vara öppet söndagar 9-12. Om det var öppet? Nej, det var det såklart inte. Alltså det här landet…

Jag fick fortsätta gå till Ballutta där jag frågade en person var närmsta öppna apotek ligger. I Sliema visade det sig. Och mina krafter räcker absolut inte till att sätta mig på bussen till Sliema, så jag fick vända hem igen. Fick med mig lite glass hem, alltid något.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att bli bättre. Den värsta smärtan borde lägga sig snart, jag hoppas verkligen det. Men just nu känns det som att det går åt fel håll, att jag liksom har mer ont än när jag var på sjukhuset. Men det ska mycket till innan jag sätter mig i det där väntrummet igen, fy.

Akuten på Mater Dei

Jag har gått och blivit riktig risig. Det började i onsdags med magont. Innerst inne visste jag nog hela tiden att det inte skulle hjälpa att sopa det problemet under mattan, eftersom jag ofta får ont i magen när jag ska bli sjuk. Natten till fredag fick jag ingen sömn på grund av magontet och jag blev tröttare och tröttare och väldigt yr. Jag tog mig knappt fram till jobbet och sedan satt jag framför skärmen och kände mig helt väck. Så till slut fick jag ta tag i mig själv, gå hem från jobbet och åka till akuten på Mater Dei (det offentliga sjukhuset här).

Med mitt social security number har jag rätt till vård här under samma förutsättningar som malteser. Men de ville inte ha mitt social security number, de ville istället ha mitt europeiska sjukförsäkringskort och fakturera Sverige. Såklart 😉

Varsågod Sverige. Tycker gott dom kan pröjsa. Jag har ju en rätt extrem sjukhusfobi. Den uppstod efter en felbehandling på lasarettet i Växjö. Efter det är sjukhusmiljö starkt förknippat med ångest för mig. Jag fick vänta några timmar innan jag fick träffa läkare. Det var väldigt mycket folk där. Faktum är att mina magsmärtor blev värre och värre och till slut bröt jag ihop, gömde mig och grät många tårar. En väldigt snäll patient hittade mig och sa till personalen, och då fick jag komma in direkt. Jag fick direkt panodil mot smärtan men det hjälpte såklart inte, varför jag istället fick många doser morfin under kvällen/natten. Hög som ett hus och ett tag låg jag bara och skrattade rakt ut. ”My face feels so heavy”. ”Yes, it is because of the morphine”.

Skillnaden från vården i Sverige var rätt stor. Det var ständigt läkare närvarande och allt jobb som sjuksköterskorna gör i Sverige gjorde här läkarna. I Sverige får man vara tacksam om man får 15 minuter med en läkare, men här lämnade de aldrig salen. Det kändes tryggt och alla läkare var så proffsiga. Unga dessutom, de såg ut att vara vid 30-strecket.

Det var såklart bekymmer med att sticka mig i armen eftersom mina kärl sitter så djupt och det tog 45 minuter av grävande innan den satt. Just där och då, och detta låter såklart helknäppt, kändes det skönt att armarna och händerna ömmade och sved, eftersom det tog uppmärksamheten från smärtan i magen.

Jag fick genomgå många undersökningar vilka alla var ok. Läkaren fastslog till sist att det rör sig om något slags virus och skrev ut smärtstillande. Detta har jag varit med om två gånger tidigare, varför jag hela tiden visste vilka undersökningar jag skulle få göra och hade lite svårt att låta läkaren göra sitt jobb. ”You need to check my ESR”. ”Yes Stephanie, I will do that, you need to let me do my job”. Haha.

Efter 12 timmar på akuten fick jag åka hem med överenskommelsen att komma in fort om smärtan eskalerar, alternativt söka upp den specifika läkaren på akuten. Han gav mig sina arbetstider. En annan läkare försökte pigga upp mig, kom in och sa ”Jag kan lite svenska” och sen försökte han prata svenska med mig men jag förstod ingenting.

Jag är tacksam över att vara hemma, samtidigt som jag känner mig väldigt dålig. Jag kommer köra på totalvila de närmsta dagarna och jag hoppas verkligen att jag slipper fler sjukhusbesök. Även om jag är imponerad av vården, fick jag ett väldigt dåligt bemötande av en sjuksköterska och vi grälade rätt duktigt. Det gjorde ju inte min sjukhusfobi bättre precis, det är ju precis det som min rädsla grundar sig i; att inte bli lyssnad på.

Soffläge är det enda jag orkar. Samtidigt måste jag öva på att faktiskt vila. Jag anstränger mig gärna för att komma upp och fixa, men mår sämre efteråt. Därför ska jag försöka stanna i soffan och bara vara.

Att en sån liten nål kan göra en så stenad.

Att en sån liten nål kan göra en så stenad.

Jag bjuder på denna. Man kan inte alltid vara ddg ;-)

Jag bjuder på denna. Man kan inte alltid vara ddg 😉

 

 

Kyligt

Det är kyligt här nu. Hörde av en kollega att en svensk tjej som bott här i 7 sagt att detta är den kallaste vintern någonsin. Men allt är ju relativt, det är såklart inte kallt i svenska mått. Man vänjer sig fort vid ett nytt klimat.

Igår hade jag en supertrevlig after work med en kollega. Haft en väldigt busy dag på jobbet så ikväll blir det bara serier i soffan. Testar lite nytt till middag, det blir potatis- och sötpotatisstomp med getost, vegetarisk biff och rostade paprikor. Härligt med mycket färg på tallriken 🙂

Utsikten från balkongen på jobbet!

Utsikten från balkongen på jobbet!

Det är ett rent nöje att promenera till och från jobbet :-)

Det är ett rent nöje att promenera till och från jobbet 🙂

Ny vecka nya risker

Som min älskade Sara brukar säga! Älskar det uttrycket. Ny vecka nya risker 😉

Min helg var sådär faktiskt. I fredags kväll var jag så trött att jag liksom hängde över kundvagnen på Lidl dit jag gick och handlade efter jobbet. Passade på att ta mitt passfoto på kvällen också, som jag behöver för att ansöka om id-kort. Kom hem sen på kvällen, slutkörd, och tjoffade in fryspizza i ugnen (vad har hänt med mig?!). Brände den såklart dessutom. Lucky me att jag hade köpt ett 2-pack 😉

Har känt mig lite småkrasslig hela helgen. Trodde först att jag skulle bli sjuk, men peppar peppar, det verkar ha gått över. Så jag har inte haft någon energi till något. Men jag kom iväg på en supermysig tjejfika på Mint igår och det var så trevligt. Efteråt fick jag migränliknande huvudvärk, men lyckligtvis släppte det senare på kvällen. Jag hoppas verkligen att jag får hålla mig frisk. Orkar inte bli sjuk.

Nu är jag helt klar med allt som ska postas till id-kortet. Jag fick skriva om alla blanketter idag eftersom en polis uppmärksammade mig på att det måste skrivas med en blå penna.

En blå penna? Really? Ibland undrar jag hur de får de att gå runt i det här landet 😉

Jag var inne hos polisen imorse innan jobbet (jag bor typ 100 meter från polisstationen så det är väldigt smidigt). De behövde nämligen signera och stämpla min passkopia och mina passfoton. Jag hamnade i en väldigt intressant diskussion med den här polismannen som för övrigt var hur trevlig som helst. Han berättade att de har väldigt stora problem med våld i nära relationer just i områdena St Julians, Pembroke, Sweigi och närliggande områden. Han sa att feminismen är mer utbredd över resten av Malta och där är våldet inte lika vanligt förekommande. Och de som bor i krokarna här har oftast så mycket pengar att de köper sig fria från straff. Han frågade hur vanligt våld i nära relationer är i Sverige. Jag hann knappt svara innan han avbröt och sa ”It’s Sweden, I could understand if you don’t have that kind of problems”. Men jag förklarade att det är ett stort samhällsproblem. Han hade faktiskt lite svårt att tro mig.

Han gav mig kontaktuppgifter till en mottagning som erbjuder samtal för våldsutsatta kvinnor. De har nämligen även volontärer där, och jag tänkte kontakta dem för mer information.

På tal om något helt annat så har jag lite gått och blivit vegetarian här nere. Det började med att jag stod vid köttdisken och…kände mig inte riktigt hemma i den. Vilket är superfånigt, jag vet ju att malteserna hade tittat på den svenska köttdisken och tänkt likadant. Och det är absolut inte ofräscht, tvärtom. Men av någon anledning kände jag mig inte riktigt redo för att testa kött och lagade massa annan god vegetarisk mat. Jag har alltså ätit vegetariskt i tre veckor och när jag i helgen skulle göra kött så slutade det med att jag såg ut att vara i sjunde månaden. Åt resterna idag till lunch och fick snällt dölja min gravidmage bakom koftan resten av dagen 😉 Jag tror helt enkelt att kroppen har hunnit vänja sig av med kött lite grann. Och jag har inte direkt saknat att äta det heller.

I lördags gjorde jag mina ögonfransar på en salong. Det är mycket billigare här på Malta, 35 euro. Det kändes dessutom som att hela Malta var fullt med hjärtan, ballonger och chokladpraliner. Jag blev faktiskt erbjuden en ros, men jag var tvungen att köpa en liter glass på Scotts Supermarket för att få den så jag avstod 😉

Från salongen. Kärlek överallt ;-)

Från salongen. Kärlek överallt 😉

Tzatziki och jobb

Dagarna bara rullar på här med mycket fokus på jobbet. Efter jobbet är det liksom laga mat och sedan har jag en tendens att somna i soffan 😉 Jobbet är fortfarande nytt och det är såklart en omställning från att vara student. Jäklar vad mycket härlig fritid man hade! Som jag visserligen var rätt bra på att uppskatta, men det finns ändå en slags sorg i det, att den tiden inte kommer tillbaka. Med största sannolikhet kommer jag inte plugga mer. Möjligtvis en master i framtiden, men inget fullständigt program. Och inte med samma människor. Det känns så ledsamt när jag tänker på det. Det var liksom de tre och ett halvt bästa åren i mitt liv. Så spännande studier (nåja, mestadels) och alla härliga fikor på Prego. Och kandidatuppsatsen! Jäklar vad kul det var. Jag och Linda skrev om våld i nära relationer, precis som vi gjorde i b-uppsatsen men då med ett barnperspektiv, i c-uppsatsen valde vi istället ett professionellt perspektiv och undersökte hur socialsekreterade upplever att de tolkar våld i nära relationer. Det finns så mycket viktigt i den där uppsatsen.

Redan innan jag kom till Malta tänkte jag tanken att ta kontakt med en kvinnojour eller stödgrupp här på Malta, för att på något sätt, vid sidan om jobbet, kunna fortsätta jobba med de här frågorna. Jag har inte kommit till skott ännu, men ska definitivt göra det. Det finns så mycket viktigt arbete som behöver uträttas på den fronten. Förra helgen mötte jag en kvinna på bussen som var helt blåslagen i ansiktet. Man behöver ju inte vara Einstein för att förstå att hon inte trillat i en trappa. Usch, sånt där får hela hjärtat på mig att knyta sig och jag tror att det finns en mening med att jag ska jobba med de här frågorna. Den här kvinnan försvann fortare än kvickt och jag hann knappt reagera innan hon klev av och försvann. I ett land som Malta tror jag att det är extra viktigt att dessa frågor börjar diskuteras. Har tänkt skriva en debattartikel faktiskt. Alltid en början.

På tal om något helt annat fick jag ett sjukt sug efter tzatziki förra veckan, vilket är absurt eftersom jag typ aldrig äter det. Jag har i alla fall experimenterat en del i köket, matlagning är ju ändå ett stort intresse, och knäckt koden till en kick ass-tzatziki. Så det är väl mest det som mina dagar fylls med just nu, jobb och tzatziki 😉 Veckan har i övrigt rusat förbi och jag kan inte förstå att det är fredag redan imorgon. Det beror nog på vår lediga dag i tisdags. Efter jobbet ska jag promenera till Lidl (som den äkta Lidler jag är!) och handla. På lördag, alla hjärtans dag, ska jag ge mig själv en present i form av en ögonfransförlängning. Sen hoppas jag på sol och en lat helg på balkongen! Vore fantastiskt skönt.

Min kick ass-tzatziki. I brist på andra bilder ärligt talat... ;-)

Min kick ass-tzatziki. I brist på andra bilder ärligt talat… 😉

 

St Paul’s shipwreck

Idag är det St Paul’s Shipwreck vilket är någon slags röd dag. Jag är alltså ledig. Solen skiner, frukost på balkongen och t-shirt på. Det är ljuvligt. Men vädret varierar fort. I förrgår kväll haglade det. Det såg ut som spjut som kom från himlen. Igår blåste det och var sååå kallt. Fick till och med lite havsvatten på mig på vägen hem från jobbet, det var mycket vågor i vattnet.

I övrigt är jag bara  glad att jag är här, så det är inte mycket som stör mig. Men det finns en sak som jag längtar efter att det ska ta slut. Lägenheterna är ju inte isolerade för att hålla värmen ute på sommaren. Men det innebär också att det under vintern är typ lika kallt inne som ute. Ibland känns det fanimej som det är varmare ute än inne. Jag sover med två täcken, en filt och numer även överkastet. Om kvällarna är det tofflor (golvet är så kallt så det gör ont i fötterna haha), koftor och filtar som gäller. Denna period är snart över, men är det något jag ska anmärka på så är det just detta. Det är inte kul.

När klockan ringer 06.15 varje morgon är det inte jobbigt för att det är tidigt. Det är jobbigt för att man vet att man i samma sekund som man tar bort täcket (täckena haha) kommer skaka hela vägen till duschen, skaka i duschen (som inte varar så länge eftersom varmvattnet tar slut fort) och sedan skaka tills håret är torrt och alla kläder är på. Ibland värmer jag mig med hårfönen. Haha.

Detta var jag insatt i innan jag kom hit, det har därför inte kommit som en chock. Men att det kan vara så kallt inomhus är man ju inte van vid.

Oh well. Nu ska jag passa på att njuta av solen. Hoppas den stannar länge.

Ljuvligt :-)

Ljuvligt 🙂