Social security number

Imorse var jag iväg i Sliema och fixade ett social security number. Det fungerar ju inte riktigt som i Sverige här. Något kösystem finns inte direkt vilket ledde till att jag fick sitta i kö i nästan en timme. Det var nämligen ett gäng män som tyckte att jag kunde vänta och trängde sig före.

Dessutom var det en polis som gick fram och tillbaka i korridoren! Inte riktigt vad man brukar se hemma på Försäkringskassan 😉 Men när jag väl kom in så gick det fort och nu har jag mitt social security number. Nästa vecka ska jag ta tag i att skaffa maltesiskt id-kort så jag kan öppna bankkonto.

Här på Malta tillämpas inga karensdagar när man blir sjuk. Man har full lön från sin arbetsgivare i 20 dagar. Efter det tar the social security office över (om det nu heter så men tror det). Inga karensdagar eller några 80 procent här inte 😉 Jag läste en artikel nyligen där man hade undersökt den europeiska sjukvården. Undersökningen utgick bland annat från tillgänglighet, kötider osv. Malta kom på andra plats. Frankrike på första. Sverige på plats 5, 6 eller 7, minns inte nu.

I övrigt har det varit en stressig dag. Trodde jag skulle få magsår där ett tag 😉 Så efter jobbet bestämde jag mig för att sätta mig på bussen till Sliema och ta en stund för mig själv och kolla runt i affärer. Köpte med mig väldigt god sushi hem från ett ställe som ligger två minuter från min lägenhet. Resten av kvällen spenderas i soffan. Precis vad jag behöver.

I Sliema imorse. Ser ni vad det står på dörren?

I Sliema imorse. Ser ni vad det står på skylten? 

Här fixade jag mitt social security number!

Här fixade jag mitt social security number!

Nu har jag mitt nummer på ett A4-papper. Väldigt modernt ;-)

Nu har jag mitt nummer på ett A4-papper. Väldigt modernt 😉

 

Film och en megastor sushi, lite too much men såå god! Nya varianter jag aldrig sett hemma.

Film och en megastor sushi, lite too much men såå god! Nya varianter jag aldrig sett hemma.

24 timmar kvar…

Nu är jag och min fina Elin S på Sveriges härligaste hotell – Clarion Kompaniet – och tar det lugnt. Dricker lite rödvin, äter gott, pratar. Om exakt 24 timmar har jag checkat in på hotellet på Malta. Jag är redan i full gång med mäklare. Det känns skönt, har lyckats få kontakt med en mäklare som verkligen jobbar på för att hitta något som passar mina kriterier. På måndag kväll ska jag träffa en annan mäklarfirma, så vi får se om jag behåller den tiden eller inte.

Nu känns det verkligen att det är på riktigt. Imorse vaknade jag med lite pirr i magen, men i övrigt rätt cool. När min älskade Elin W skulle krama mig dock…då brast det. Inte så cool längre med andra ord. Jag är inte orolig för något, men absolut pirrig. Det känns verkligen som jag kastar mig ut i något okänt.

Och taxin är bokad :-)

Och taxin är bokad 🙂

Ett glas rött blir perfekt att avrunda sista kvällen i Sverige med :-)

Ett glas rött blir perfekt att avrunda sista kvällen i Sverige med 🙂

Examen

Jag har nog inte riktigt fattat det än, men jag är numer inte längre student. Jag är utbildad socionom! I lördags tog jag examen. Det var verkligen en fantastisk dag och känslorna var all over the place. Tårar, lycka, kärlek, tacksamhet. Det här har varit mitt liv i tre och ett halvt år, plötsligt är det slut. Hur kunde det gå så fort? Alla tuffa tentaperioder, pjuh, ibland ville jag bara ge upp och strunta i allt. Men jag gav inte upp. Och nu, när det är slut, har jag redan glömt hur tuffa de där tentaperioderna var. Jag skulle kunna tänka mig att ta en ny tenta här och nu. Som Sara sa, man vet inte vad man har förrän man förlorar det.

Jag kommer alltid kunna titta tillbaka och minnas dessa år som några av de bästa i mitt liv. Utbildningen har varit fantastiskt och jag är stolt över både den personliga och professionella resa jag gjort. Nu är jag så taggad på att byta blad och påbörja nästa kapitel i mitt liv; Malta. På lördag flyger jag!

Fram till dess är jag i Kalmar hos min familj, och på onsdag till fredag ska jag intensivumgås med vänner i Växjö. På fredag kör jag och Elin till Nyköping och tar in på hotell för att sedan säga hejdå på flygplatsen.

Jag och Sara!

Jag och Sara!

Tillsammans med mina småsyskon innan vi cyklade iväg till en av mina favoritrestauranger i Kalmar.

Tillsammans med mina småsyskon innan vi cyklade iväg till en av mina favoritrestauranger i Kalmar.

Med lycka till-önskningar från universitetet och härliga blommor.

Med lycka till-önskningar från universitetet och härliga blommor.

 

Jag och Maria innan examensceremonin. Cider och snittar!

Jag och Maria innan examensceremonin. Cider och snittar!

Min framtid

För några månader sen gick jag till ett medium. Jag är inte den skeptiska typen, tvärtom så vet jag att det finns människor med mediala förmågor och att de kan komma till mycket nytta. Min avsikt med den mediala rådgivningen var främst att få kontakt med min morfar som dog för sex år sedan. Att jag skulle få så stark kontakt var jag dock inte beredd på. Mediet beskrev en man i detalj vad gäller utseende, arbete, hem och fritidsintressen. Jag förstod direkt att det var min morfan hon hade kontakt med och det blev väldigt känslosamt för mig. Jag blev inte ledsen, tvärtom så fylldes jag med sådan värme, energi och kärlek och vetskapen om att morfar finns runt mig. Det jag har känt är alltså inte inbillning.

Igår var jag tillbaka hos mediet. Denna gång för att få medial rådgivning vad gäller min nutid och framtid. Precis som förra gången gick jag därifrån med massa känslor, men framförallt med ett lugn och en fantastisk värme. Jag kan inte återge hela timmen, men naturligtvis fanns det några saker jag vill återberätta.

Hon inledde med att säga: ”Du har öppnat en dörr i ditt liv som tidigare varit stängd. Jag tror du vet vad jag menar när jag säger så. Jag ser att du är på väg, och jag får känslan att du ska ganska långt bort. Var ska du flytta egentligen?”

Jag berättade att jag flyttar till Malta. Och jag vet precis vad hon menar. Det finns dörrar som jag har öppnat, och jag känner stor tacksamhet för att jag har gjort det. Jag vet, precis som mediet sa, att det kommer göra att fler dörrar automatiskt öppnas.

Hon berättade för mig att tid är det svåraste att spå i. Tid är konstruerat här på jorden, tid finns inte i andevärlden. Men hon fick ändå en tid som hon förmedlade till mig. Hon berättade för mig att min vistelse på Malta inte kommer bli kortvarig. Jag vill inte avslöja i bloggen vilka siffror hon använde, men jag tänkte att det är lika bra att skriva ut sig ur folkbokföringen direkt ha ha…

Det kanske starkaste intrycket jag fick var när hon tittade mig i ögonen och sa: ”Det här är ditt liv Stephanie. Upptäcka nya platser, göra hem av olika ställen. Jag ser Norge, Thailand, Mexico, närområdet till Malta. Du kommer inte stadga dig i en stad, i en ort, eller i ett hus. Det här är ditt liv”.

Och kanske är det så att hon kom åt något inom mig som jag egentligen, lite undermedvetet, alltid vetat om. Jag har väldigt svårt att se mig själv på en plats, i ett hem, i resten av mitt liv. Kanske har jag egentligen alltid vetat att det finns något för mig där ute.

Hon berättade också att det är något som är väldigt blått med Malta. Hon sa att jag kommer förstå när jag kommer ner till Malta. Hon beskrev det som att det inte är havet, utan något annat som jag kommer förstå när jag är där. Blir kanske inte förvånad om mäklaren visar mig en blåmålad lägenhet 😉

Jag fick också en hel del härliga avslöjanden vad gäller kärlek och barn 😉

Jag har många gånger fått kontakt. Det har gjort mig rädd och frustrerad. Vi avsatte en del tid åt att prata om det. Mediet menade att jag utan tvekan är medial, och jag fick några tips och även en rekommendation att gå en kurs i medial utveckling. Jag ska undersöka närmare vad det finns för sådana möjligheter på Malta. Kanske var det viktigaste budskapet att den mediala förmågan kommer när jag är redo för det. Det kan vara om en dag, en månad, eller ett år. Det är inte så relevant, för det kommer komma till mig. Jag fann ett lugn i det.

Hela upplevelsen fick mig att tänka på den här låten. Den är så fin.

 

Fullt upp

Åh, dagarna bara rusar. Hänger inte med. Men nu har jag fått en härlig energiboost av att vara i Kalmar hos familj, bowlat och ätit kroppkakor. Så mysigt. Kom hem i eftermiddags och bokade hotell. Jag bokade fem nätter, vilket jag tror och hoppas ska räcka. Annars är det ingen katastrof.

Passade även på att adressändra och lägga ut min cykel till försäljning. Hoppas jag hinner få napp. Hade inte tänkt sälja den egentligen, men så cyklar jag ju i princip aldrig, eftersom jag är lite rädd för att cykla. Märkligt, jag vet.

I veckan är det fullt upp. Imorgon kommer en städfirma som jag har anlitat för att rengöra min ugn och häll. Den är så väldigt konstig den där ugnen, och jag gav upp rätt fort. Jag får ledig tid och städfirman får ett extrauppdrag, win win tänker jag. Jag ska även skriva klart socionomprogrammets SISTA uppgift (!!) som ska in på tisdag morgon. Jobba lite, förbereda en del till examen i helgen och sist men verkligen inte minst; packa ihop hela lägenheten. På söndag ska allt vara ute och vi ska flyttstäda. På något sätt ska jag försöka hinna klämma in ett besök på banken och växla pengar. Jag har blivit rekommenderad att ta med mig anställningsavtal och flygbiljett för att kunna styrka att jag faktiskt ska flytta. De är ju väldigt noggranna nu för tiden. Fick en hel del frågor bara när vi skulle en vecka till Malta.

Från Aruba 2009. Dit vill jag tillbaka!

Från Aruba 2009. Dit vill jag tillbaka!

Mina orosmoment

Jag fick frågan idag vad som oroar mig mest vad gäller flytten. Egentligen är jag inte så orolig för något, mest flytten från min lägenhet här i Växjö och att den ska gå så smidigt som möjligt. Jag ser mycket fram emot att jobba, möjligtvis är jag lite orolig för att jag inte ska få en lägenhet som motsvarar mina önskemål. Men det tror jag.

Däremot finns det ett moment som gör mig livrädd. Mitt hår. Jag har gått hos samma frisör i flera år, och hon vet precis hur hon ska göra. Jag går inte gärna till en annan frisör eftersom jag vill känna mig trygg med personen som färgar och klipper mitt hår. Dessutom har malteserna en helt annan hårkvalité, vilket såklart deras frisörer är vana vid.  Jag har tyvärr hört att de inte är jättebra på att bleka hår. Det (!) är verkligen ett orosmoment. Vad gäller mitt hår får det kosta vad det kosta vill, det måste bli bra.

Inte särskilt orolig för flytten i övrigt med andra ord 😉

Jag och Sara fick hjälp av en maltesisk man att ta en bild på oss i solnedgången med huvudstaden i bakgrunden ;-)

Jag och Sara fick hjälp av en maltesisk man att ta en bild på oss i solnedgången med huvudstaden i bakgrunden 😉

Redo för maltesiskt mobilnummer

Förstår inte riktigt hur den fungerar? Fast i Iphoneträsket...

Förstår inte riktigt hur den fungerar? Fast i Iphoneträsket…

Idag fick jag hem en mobiltelefon jag beställde för att kunna ha ett maltesiskt simkort. Jag kommer ha kvar mitt svenska nummer, men så småningom behöva ett maltesiskt. Så det fick bli en Samsung denna gång. Jag använder Iphone i vanliga fall, så att försöka lära mig hur denna fungerar är ungefär som när jag försökte lära min mormor smsa. Det gick visserligen inte, så riktigt så svårt ska det väl inte vara att lära sig denna.

Nu känns det verkligen i hela kroppen att flytten närmar sig. I dagarna ska jag boka hotell. Jag kommer ju bo på hotell första dagarna. Jag träffar mäklaren den 26 och förväntar mig att jag har en lägenhet att flytta in i samma vecka. Bostadsmarknaden fungerar inte riktigt som i Sverige. Den är snabb och lättillgänglig. Jag ser fram emot att lära mig hur den fungerar. Mäklaren mejlade; ”Då ses vi den 26 och då ska vi se till att hitta en lägenhet till dig”.

Ett billigare alternativ hade varit att hyra ett rum och dela lägenhet med andra. Men jag är en människa med behov av mycket ensamtid när jag är ledig, jag skulle inte klara av att dela lägenhet med andra. Det passar inte mig.

Hotellet jag ska boka ligger jättenära jobbet, rättare sagt typ bredvid. Tänker att det är smidigt, även om jag har varit på Malta nyligen så är jag inte helt bekväm med var allt ligger än, och mitt lokalsinne är inte vad det borde vara. Så det känns skönt att utgå från ett ställe och utforska därifrån 🙂

Första flyttlasset!

Väldigt märkligt i lägenheten just nu.

Väldigt märkligt i lägenheten just nu.

Vilken dag! Nu har mitt första flyttlass gått tack vare fina familjemedlemmar som kom och hämtade första lasset. Det är så tomt i lägenheten nu! Och blocket är ju fantastiskt, tio minuter efter min annons på soffan var utlagd så var den såld och köparen hämtade den senare på kvällen.

Var i kontakt med Försäkringskassan igen, men blev inte klokare för det. Är så innerligt trött på att de inte har koll. Jag förklarar att jag första tiden kommer vara folkbokförd på en adress i Sverige, eftersom det är först efter ett år som man måste skriva ut sig ur folkbokföringen. Innan dess kan man ha en särskild postadress i utlandet.

Hon:  Nähä, så fungerar det inte.
Jag: Jo, det gör det.
Hon: Aldrig hört talas om att det skulle fungera så eller att Skatteverket skulle ha sådana regler.
Jag: Så är det i alla fall.

Skulle egentligen bett henne surfa in på hemsidan och läst själv. Men tänker att jag nog lät rätt otrevlig som det var. Fast å andra sidan, Sara brukar ju säga att när jag tror att jag låter otrevlig så låter jag normal. Vet inte om det är bra eller dåligt egentligen 😉

Har också köpt en extra försäkring via mitt försäkringsbolag idag. Den täcker det mesta som kan hända i utlandet, till exempel alla kostnader för sjukvård, även om det bara är en kur antibiotika,  tandvärk, olycksfall eller något av allvarligare art. Alla mina saker blir också försäkrade. Smidig försäkring tycker jag.

 

Nostalgi

Packa, packa, packa...

Packa, packa, packa…

Jag är en väldigt pedant person så att mitt hem ser ut såhär gör att hela hjärtat knyter sig och jag vill bara STÄDA!

Nu ligger min soffa ute till salu. Den dagen jag kommer tillbaka till Sverige (om? när? jag vet inte) kommer jag ändå bo större och då vill jag ha en större soffa, så den sparar jag inte. Imorgon går ett första flyttlass med möbler. Yey!

Den här tiden känns verkligen speciell. Det mesta jag gör nu, gör jag för sista gången. Då tänker jag såklart mest på universitetet. Skriver min sista opponering, pluggar med goa vänner på Prego för sista gången, har grav tentaångest för sista gången. Det blir så nostalgiskt, detta har ju varit min vardag i tre och ett halvt år. Jag tror många i vår klass kan identifiera sig med att vi kastar oss ut i något helt okänt, vare sig det är utomlands eller i Sverige. Vardagen blir vi ju bekanta och trygga med. Även om ytterligare en tenta känns aptråkigt så vet man i alla fall hur man gör (oftast ;-)) Men så råkar det ju vara så att människan är väldigt anpassningsbar och vänjer sig fort vid nya situationer och konstellationer. Plötsligt står man där med sitt nya liv och den gamla vardagen känns avlägsen. När vi utmanar våra rädslor upptäcker vi ofta att det inte var något speciellt att vara rädd för.

Just så ;-)

Just så 😉